söndag 12 december 2010

Predikan på tredje advent 2010

"Mellan tredje och fjärde adventssöndagen
kommer hon som bär budskap om frälsaren och juldagen.
Det doftar nybryggt kaffe, saffran, kanel och stearinljus,
tro, hopp och kärlek tänds i våra hem och hus.
Lucia sprider ljus och glädjebud
om barnet i krubban som är vår Gud."

Imorgon och under den inkommande veckan kommer många av oss att få se lussande barn och ungdomar eller kanske vi t.o.m. får lussa själva. Även om luciatraditionen ibland urvattnas och ibland förvrids till en skönhetstävling sprider den när den är som bäst tro, hopp och kärlek i vintermörkret.

Lucia är ljusbärare men också budbärare. Hon bär bud om att julen är nära. Hon bär bud om Honom som sade: ”Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Den tredje söndagen i advent som vi firar idag handlar om en annan budbärare, Johannes Döparen. Han ropar till oss idag samma budskap som han ropade som den sista profeten i den långa raden av profeter som förkunnade att Messias skulle komma.

Johannes ropar:
”Gör vägen rak för Herren!”
”Omvänd er, himmelriket är nära!”
”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen!”
”Där är Guds lamm!”

Kristi födelsefest närmar sig och vi behöver förbereda oss för att kunna ta emot julens glädjebudskap och frid. Många av oss längtar efter att gemenskap med julens konung. Och vi tänker kanske på Kristi ord i Uppenbarelseboken: ”Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig…” (Upp 3:20-22)

När jag läser de här orden tänker jag mig att Jesus står utanför mitt hjärta och knackar på. Och jag kan välja om jag släpper in honom eller inte. Men kanske jag borde tänka tvärtom? Att Jesus inte alls står utanför mitt hjärta och bultar på dörren utan att han finns inne i mitt hjärta och det är jag som inte är där? Det är jag som står utanför.

Jag står utanför när jag åter ytan bli viktigare än djupet. Jag står utanför när jag låter bekvämheten vinna över rättvisan. Jag står utanför när jag tänker eller handlar kärlekslöst

I Luk. 17:21 svarar Jesus så här på fariséernas fråga om när Guds rike skall komma: ” Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sin ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Guds rike är inom er!

När vi längtar efter gemenskap med Gud behöver vi bege oss på en pilgrimsresa inåt. En resa från ytan till djupet. En resa från det som gör oss ofokuserade och splittrade till att leva närvarande och helhjärtat.

Man kan på olika sätt träna sig i att leva mera närvarande och helhjärtat men idag vill jag tipsa om en andlig övning. En andlig övning som man kan göra med hjälp av adventsljusstaken.

Precis som söndagarna i Advent har adventsljusstaken fyra ljus. De här ljusen kan man om man vill koppla ihop med helgdagarnas teman.

Det första ljuset i adventsljusstaken kan lite paradoxalt kallas för ett påskljus. När vi tände det första ljuset ställde vi oss i folkskaran som tog emot Jesus när han kom ridande på åsnan in i Jerusalem och ropade Hosianna! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Vi hälsade Jesus som vår Konung och gladde oss åt att han har kommit för att befria oss till gemenskap med Gud och med varandra. Julen och påsken kan inte skiljas åt. Julens evangelium om att Gud blev människa, att Ordet blev kött, får sin klangbotten i Jesu lidande, död och uppståndelse. Det första ljuset är ett påskljus. När vi tänder det första ljuset kan vi öva oss i att tänka och känna:

Den fullkomliga kärleken förkroppsligad i Kristus bor i mitt hjärta. Jag är förlåten! Jag är fri!

Det andra ljuset i adventsljusstaken för tankarna till Kristi återkomst vid tiden slut. När vi tände det andra ljuset gjorde vi oss beredda att ta emot Mänskosonen. Vi uppmanades att hela tiden se till att vi inte somnar utan strävar till att hålla oss vakna. Det andra ljuset visar vägen till Guds rike som inte hittas i ytliga och världsliga ting utan som bjuder oss på en resa utifrån och in. Det andra ljuset är Kristi återkomsts ljus. När vi tänder det andra ljuset kan vi öva oss i att vara fullkomligt närvarande:

Den fullkomliga kärleken förkroppsligad i Kristus bor i mitt hjärta. Jag är också här. Jag är här. Jag är.

Det tredje adventsljuset är Johannes Döparens ljus. När vi idag tänder det tredje ljuset hör vi profeten Johannes Döparen ropa. Johannes som är större än någon annan av kvinna född men som levde sitt liv så att Jesus skulle bli större och han själv mindre. Johannes ropar att vi behöver omvända oss och bära sådan frukt som hör till omvändelsen. Vi behöver göra våra hjärtan redo att ta emot julens glädjebudskap. Gudsriket är nära. Det tredje är Johannes Döparens ljus. När vi tänder det tredje ljuset kan vi öva oss i att älska:

Den fullkomliga kärleken förkroppsligad i Kristus bor i mitt hjärta. Må den kärleken forma mig till en bättre medmänniska.

Det fjärde adventsljuset är jungfru Marias. När vi tänder det fjärde ljuset är Herrens födelse nära. Tillsammans med Maria väntar vi på Frälsarens födelse. Det fjärde ljuset är jungfru Marias ljus. När vi tänder det fjärde ljuset kan vi öva oss i att längta och förundras:

Den fullkomliga kärleken förkroppsligad i Kristus bor i mitt hjärta. Gud, öppna mitt hjärta så att jag kan glädjas över julnattens under. Att du kommer till oss. Tänk att du kommer till oss!

Den här andliga övningen hjälper oss att leva mera närvarande och helhjärtat. En övning som när det görs rätt gör Kristus större och vi själva mindre.

Jag har gjort små kort med den här andliga övningen på. Om du vill ha ett sådant kan du hämta det vid kyrkkaffet.

Adventstiden är väntan på Kristi ankomst. Men egentligen är varje människomöte Kristi ankomst. Varje gång vi möter en människa utmanas vi att stiga in i vårt hjärta och handla i kärlek. Vi behöver stiga in i våra hjärtan. Där är Jesus. Där är himmelriket som tränger fram. Amen.