Predikoförberedelser

Det är vapp och två dagar tills jag ska predika. Dags att kavla upp ärmarna. Söndagens tema är "himmelrikets medborgare i världen" och det latinska namnet på helgdagen är "cantate" som betyder "sjung!". Evangelietexten handlar bland annat om sanningens ande.

Jag funderar om jag ska predika om himmelriket på jorden? Eller om musikens (eller konstens) betydelse för lovprisning och tro?

Dags för ny predikan

På söndag, den fjärde söndagen efter påsk, ska jag predika i högmässan i Åbo domkyrka. Temat för helgen är "Himmelrikets medborgare i världen" och söndagens latinska namn är "Cantate".

Söndagens texter kan du läsa här (årg 1). Kyrkohandboken skriver: "Uppmaningen Cantate (Sjung!) som är hämtad från dagen psaltarpsalm (98) placerar denna söndag mitt i kedjan av glädjerika söndagar. Församlingen följer sin Segerherre i sanning och kärlek på väg mot den fullständiga glädjen i himlen. Ledda av den heliga Anden får de kristna leva som medborgare i det himmelska riket redan här i världen."

En gammal påskpredikan

När jag sparade mitt predikoutkast stötte jag på en gammal påskpredikan och tänkte passa på att publicera den så här i påskveckan.

Har du någon gång deltagit i en gudstjänst i en nordamerikansk kyrka? För lite över tio år sedan hade jag förmånen att under elva månaders tid få delta som aktiv ung vuxen i en missionsförsamling i Toronto, Canada. Församlingen hette People´s Church. I huvudgudstjänsterna på söndagarna var kyrkan alltid full, över 1000 personer deltog regelbundet, men på påsken var kyrkan så full att alla inte rymdes in. Det löste man med videoskärmar i gymnastiksalen. Gudstjänsterna i People´s Church är lite friare än våra, t.ex. blandade man moderna lovsånger med traditionella hymner. Ändå fanns det vissa sociala regler som man skulle följa. Man var alltid uppklädd när man kom till kyrkan och man satt ofta på sina vanliga platser.

I den församlingen fick jag många goda vänner. Idag vill jag berätta för er om två av dem, två tvillingbröder. Tyvärr kommer jag bara ihåg namnet på ena av dem. Han hette Tim. Men låt oss för berättelsens skull kalla hans bror Jean. Tim och Jean var till utseende lika som bär men till personligheten kunde de inte vara mer olika.

Tim, som studerade teologi, kom alltid för sent till gudstjänsten på söndagarna. Men när han kom såg man glädjen i hans ögon och han ställde sig upp och lovprisade Gud. Tim struntade blankt i konventionerna och kom till kyrkan iklädd ljusblå jeans, t-skjorta och ryggsäck. Med Tim hade jag många givande och spännande teologiska diskussioner och man kände friden och tryggheten som han utstrålade.

Tims bror, Jean, som körde skolbuss, skulle aldrig någonsin våga komma för sent till gudstjänsten. Och han var alltid propert klädd i mörkblå eller svart kostym, vit skjorta och slips. En mönsterförsamlingsmedlem. Men man fick aldrig se Jean le, han skrattade aldrig och berättade aldrig dåliga vitsar som sin bror. Orsaken var att Jean försökte leva ett perfekt och syndfritt liv. Och i hans strävan att behaga Gud hade han gjort upp en egen personlig syndalista. Och resultatet blev att han inte längre vågade släppa loss, han vågade inte skratta.

Tim hade funnit glädjen och nåden i uppståndelsedagens budskap medan Jean var kvar i långfredagens lidande och dom.

I people´s church var predikan gudstjänstens medelpunkt. Och jag var så imponerad av predikanterna som predikade i ca 45 minuter helt utan koncept. Välförberedda men fritt ur hjärtat. People´s church var en stillsamt gudstjänstfirande församling, inte helt olik vår. Man befann sig långt norr från den amerikanska söderns pingst- och baptistförsamlingar. Men nu och då, när predikanten sa något som fick anden att vibrera, kunde man ändå höra någon församlingsbo ropa: Hallelujah! Praise the Lord! Hallelujah! Amen! Och man hörde glädjen och lovprisningen i deras röster!

Och när jag har förberett dagens predikan och funderat över dagens evangelium är det den glädjen och den lovprisningen jag skulle vilja förmedla. En god vän till mig sa häromdagen att i vårt samhälle är vi bra på fira långfredag, den känslan finns i folksjälen. Men vi är sämre på att fira Uppståndelsedagen.

Men möjligheten finns inbyggd i vår liturgiska tradition. Idag utropar vi: Kristus är uppstånden! Och vi svarar: Ja, han är sannerligen uppstånden!

Och min förhoppning nu är att när jag i fortsättningen av predikan utropar Kristus är uppstånden! Att församlingen skulle svara: Ja, han är sannerligen uppstånden!

Är ni med?

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Livet är ett underverk. Att hålla ett nyfött barn i sin famn är ett under! Och för att fira detta ofattbara mirakel, denna fantastiska gåva, bär vi fram våra barn till det heliga dopet. Vi tecknar korsets tecken på barnet och döper det i den treenige gudens namn. I dopet får vi befrielse från syndens, dödens och mörkrets makt. Vi får ta emot allt det som Kristus har gjort för oss. Vi omsluts av den kärlek som sprang fram på Golgata. Vi får det eviga livets gåva.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

När barnet vuxit ikapp sin dopklänning får det undervisning i den kristna tron. Vi lär våra konfirmander trons grunder. Undervisningen är både teoretisk och praktisk. Kristendomen är framförallt liv och gudstjänst. Och de får själva välja om de vill fortsätta leva i den tro som de blivit döpta till. På konfirmationen välsignar vi konfirmanderna i den treenige gudens namn. Och så firar vi med nattvard.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

I nattvarden möter vi vår Herre som älskar oss så att han gav sitt liv för vår skull. Nattvarden är kärleksmåltid. Nattvarden är ett synligt tecken på Guds kärlek. I nattvarden är vi sedda och älskade. Vid nattvardsbordet möts himmel och jord, människa och Gud. Jesus Kristus själv möter oss i nattvarden. I brödet och vinet får vi ta emot honom, så att han blir en del av oss och våra liv. Vid nattvardsbordet får du både smaka, dofta och känna hur det är att ta emot Guds kärlek och förlåtelse genom Kristus.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Med gudstjänsten som hjärtat i församlingens verksamhet förkunnas Kristi uppståndelse i varje möte som sker i vår församling. Möte som sker mellan människa och människa. Och jag kunde i dag välja att lyfta fram vart och ett av kyrkans verksamhetsområden, t.ex. diakonin som är kristen tro i praktiken och vars arbete och existens vi borde ropa ut över hustaken. När hoppet förmedlas i kärlek uppstår Kristus i våra hjärtan.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

En familjerådgivare som undervisade oss teologie studerande om familjerådgivningens grunder förklarade att han insett i mötet med de trasiga familjerna att förlåtelsen är helig. När en familjemedlem ber en annan om förlåtelse är det en helig stund. Och helandet kan börja.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Mormor Elsa ligger på dödsbädden. Hon har varit sängbunden i veckor och barnen har kallats till sjukhuset för att ta farväl. Just när de tror att nu har hon tagit sitt sista andetag sätter hon sig upp i sängen och tittar upp mot ena hörnet i taket. Hon säger: Ja, jag kommer.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

När mormor jordfästs i Pedersöre kyrka sjunger vi: blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått ditt goda land. Prästen tecknar korsets tecken med sand på kistan och välsignar mormor. Han säger: Elsa Maria Silvander, av jorden är du tagen, och jord skall du åter bli. Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han SÅG och TRODDE.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Låt oss lovprisa Gud genom att bekänna vår gemensamma kristna tro.

Juju

Nu har jag många idéer för en predikan. Jag måste bara välja en av dem. Två "jujun" står ut framom de andra. Ska jag ta inspiration av Martling och predika om friden? Kombinerat med påskens gläjdefyllda befrielse. Eller ska jag ta inspriation av Modéus övning för eftertanke och tala om trosberättelser eller vittnesbörd. Dags för kaffepaus :)

Om du kommer till Åbo domkyrka på söndag (11.4) kl 12.00 får du höra vilken "juju" jag valde.

Förberedelser inför söndagens predikan

Eftersom jag ska delta i unga vuxna helgen "Helig" imorgon försöker jag få söndagens predikan klar redan idag.

1. Jag börjar med att läsa Bo Branders predikan för "andra söndagen i påsktiden". Så heter söndagen i Sverige. Brander predikar visserligen över en annan evangelietext men han väljer ändå att lyfta fram lärjungen Tomas. Brander skriver: "Tomas hade nämligen missat påskdagens högmässa - det innebär alltid en risk om man gör det. För om man inte är på påskdagens högmsäsa missar man att möta den uppståndne Kristus. När sedan Jesu lärjungar sägar att 'vi har sett Herren', säger Tomas: 'Det kan jag inte tro'. Han har tio apostlakolleger och många kvinnliga vänner som alla har sett den uppståndne. Han har en tom grav att gå till - men Tomas säger: 'Nej, jag kan inte tro' [...] En vecka senare - och då är vi samtida med idag - kommer Jesus till alla tvivlare och visar sina händer och fötter och säger stick handen i min sida, tvivla inte utan tro. Först nu kan Tomas tro. Han säger något av det underbaraste som sägs till Jesus i evangelierna : 'Min Herre och min Gud.'
2. Därefter läser jag biskop emeritus Erik Viktröms andakt för helgdagen (ur boken "För dig"). Vikström skriver att Tomas tvivlaren är en av oss. Vi har inte fått se uppståndelsen och ändå får vi tro på Kristus. Tomas fick visserligen en specialbehandlig som vi inte ens kan drömma om men också vi skall märka att Jesus endast kunde bli igenkänd genom sina sår. "Detta är en allvarlig tankeställare för oss som ensklida kristna och för kyrkan i stort. Världen har rätt att känna igen Jesus genom kyrkans sår. Det är inte i framgågen och inte i att vara bättre än andra som vi skall vara uppståndelsens vittnen. Det är när kärleken till Jesus och medmänniskorna ger oss skråmor och sår som andra kan hans närhet och underbara makt."
3. Den tredje boken jag läser är Martlings homiletiska utkast "Mitt i verkligheten". Martling fastnar vid Jesu hälsning när han kommer till lärjungarna som satt bakom reglade dörrar. Jesus säger: "Frid åt er alla". Martling hänvisar till Fil 4:7 där det står: "Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus." Martling kallar sitt predikoutkast för "Guds frid som är mera värd". Guds frid som är mera värd: 1. Den kommer inte bara för att man reglar dörrarna ("Den frid som är mera värd än allt annat kommer inte bara för att vi får vara i fred. Den friden är inte tystnad och stillastående. Den kan leva och finnas mitt i bullret. Den friden består i att någto sker, att synd och änglan byts mot förlåtelse och glädje"), 2 Den finns endast där Kristus är (Jesus själv var friden, samma hälsning öppnar nattvardsbordet 'Herrens frid vara med er'), 3 Den har Kristus själv givit åt sin kyrka (och kyrkan ska ge den vidare).
4. Jag läser också Martin Modéus förberedelsetext inför kyrkans förbön (i hans nya "Kyrkans förbön). Modéus lyfter fram möjligheten att denna söndag be med fokus på missionen, "det kyrkans utåtriktade arbete som har psåkens glädje som drivkraft". Predikan kan alltså också fokusera på mission. En mission som innebär att vi själva behöver be om hjälp för att "nå en djupare förankring och glädje i påskens mysterium.""På djupet förankrat i Jesus blir livet ett vittnesbörd mitt i sin sårbarhet, utan att vi behöver göra oss till." (låter lite som Vikström). Modéus har också med en övning för eftertanke inför varje helgdag. Övningen för denna söndag lyder: "Nästan alltid har människans tro vaknat och växt av att andra männsikor har berättat om Gud. Dela varandras berättelser om vem som har berättat för er. Fundera tillsammans över vilka ni själva berättar för."
5. Jag lyssnar på en predikan på nätet av Carl-Axel Sköldeberg från 2008. Han talar entusiastiskt och livsnära. Empatiskt. Men kanske han har för många trådar? Du kan höra predikan här. Min vanliga källa för textkommentarer/predikningar, Kyrkpressens tidningsarkiv, ger tyvärr ingen hjälp inför denna söndag. Kyrkpressen ger nämligen alltid ut ett dubbelnummer till påsken och tidningen som kommer ut efter påsken handlar alltid om andra söndagen efter påsk. På predikantbloggen hittar jag en predikan av Kalle af Hällström.

Fri

Genom dig kommer blinda att se
Genom dig kommer stumma att sjunga
Genom dig kommer de döda att uppstå
Genom dig kommer våra hjärtan att lovprisa
Genom dig kommer mörkret att fly
Genom dig kommer mitt hjärta att ropa:

Jag är fri
Jag är fri
Jag är fri att springa
ag är fri att dansa
Jag är fri att leva för dig
Jag är fri
Ja, jag är fri

Genom dig kommer Guds rike
Genom dig vinns slaget
Genom dig är jag inte rädd
Genom dig är priset betalat
Genom dig finns seger
På grund av dig ropar mitt hjärta:

Jag är fri
Jag är fri

Genom dig, Kristus.

Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kristendomen handlar om befrielse. Hela Bibeln handlar om befrielse. Påskens glädjebudskap handlar om befrielse.

Befrielse från fångenskap och slaveri i Egypten. Vad är vårt Egypten? Vilket är vårt slaveri? Vilket är ditt slaveri? Vilket är mitt slaveri? Vad håller oss fångna? Vad hindrar oss från att gå ut i öknen och till det förlovade landet som väntar på andra sidan? Vad hindrar oss från att springa? Vad hindrar oss från att dansa? Till oss säger Jesus: Stig upp, ta din säng och gå! Stanna inte kvar, då blir du snart förlamad igen. Ta din säng och gå!

Vi behöver inte oroa oss för om vi räcker till eller om vi duger som vi är. Vi behöver inte stanna kvar i de relationer och sammanhang där vi förtrycks och utplånas. Vi behöver inte leva innehållslösa liv som vi fyller med konsumtion, nöjen och verklighetsflykt.

Jesus säger: Stig upp, ta din säng och gå!

Kristendomen handlar om befrielse. Befrielse från fångenskap och slaveri. Befrielse från död. Inte ens döden, den som ser så slutgiltig ut, den som ingen av oss kan undvika, inte ens den kan hota oss, inte ens den kan hålla oss fågna.

Så älskade Gud, dig och mig, att han gav oss sin ende son, för att vi som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Kristendomen handlar om befrielse. Befrielse genom Kristi död och uppståndelse. En befrielse som vi har fått i dopet. Vi är döpta till Kristi död och uppståndelse. Genom hans seger över död och allt det som står livet emot är vi fria. Vi är skapade. Vi är älskade. Vi är sedda. Vi är Guds barn.

”Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min. När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna skall inte dränka dig. När du går genom eld skall du inte bli svedd, lågorna skall inte bränna dig. Jag är Jahve, din Gud, Israels Helige är den som räddar dig.” (Jes 43:1-3)

Vi är befriade. Vi är inte slavar. Vi är Guds söner och döttrar. Det finns inga bojor som binder oss. Vi är fria att springa. Vi är fria att dansa. Vi är fria att leva för dig. Vi är fria att ropa:

Stenen är bortrullad! Graven är tom! Han har uppstått, han är inte här! Kärleken har segrat! Halleluja! Prisad vare Gud!

Kristus, är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

(Texten i början är en översättning av Newsboys låt ”I am free”. Predikan är inspirerad av Martin Modéus, Jonas Gardell och Newsboys. )