söndag 30 maj 2010

Predikan på treenighetssöndagen 2010

(Söndagens texter hittar du här - första årgången)

På lägrets första dag diskuterar jag och konfirmanderna skapelseberättelsen. Vi läser bibeltexten högt tillsammans, en vers var. Sedan ritar vi det vi läst och hört och diskuterar gudsbilder, religiösa symboler och olika sätt att förstå Bibeln. Gud blir på pappret en triangel, ibland med ett öga eller ett hjärta i, och någon av konfirmanderna förklarar att triangeln symboliserar treenigheten. Många av ungdomarna skulle hellre rita Gud som en gammal, skäggig gubbe på ett moln, som med blixtrar och dunder styr mänskligheten under sig.

Jag försöker förklara att många kristna tror på skapelseberättelsens hur medan många andra kristna betonar skapelseberättelsens varför. Vi smakar på de sju första orden i Bibeln: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Oberoende om man tror på skapelseberättelsens hur eller inte, så bekänner man som kristen de sju första orden. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Jag försöker förklara lovprisningen och tillbedjan i skapelseberättelsen. Samma lovprisning som ljuder i kyrkan varje gång vi samfällt stämmer in i kyrkans trosbeskännelse. Att trons mysterium inte är ett matematiskt mysterium. Vi kan inte få skapelseberättelsen och evolutionsteorin att gå ihop. Vi kan inte få tre att bli en. Gud övergår allt mänskligt förstånd. Trons mysterium är inte ett matematiskt mysterium utan ett kärlekens mysterium.

Hur kan det finnas en kärlek så så stor att den skapar liv? Hur kan det finnas en kärlek så stor att den ville dig och mig? Hur kan det finnas en kärlek så stor att den ger sitt liv? Hur kan det finnas en kärlek så stor att den inte söker sitt?

Jag frågar konfirmanderna varför Gud skapade världen. En svarar: "Därför att Gud hade tråkigt." En annan svarar: "Därför att Gud ville visa att han kunde." En tredje svarar: "Därför att Gud kände sig ensam." Vi bläddrar i Bibeln fram till första Johannesbrevet och läser att en av Bibelns vackraste gudsbilder. Gud är kärlek. Gud skapade dig och mig av kärlek.

Och när vi kommit så långt att jag tror att konfirmanderna har förstått eller åtminstone anat lovprisningen och tillbedjan i skapelseberättelsen finns det alltid en konfirmand som räcker upp handen och frågar: "Varför är inte dinosaurierna med i skapelseberättelsen?" Då får vi nästan börja om från början och försöka ge färg och nyanser till den svartvita världsbilden.

Vi kan inte med våra ord beskriva Gud och ändå kan vi inte låta bli, får vi inte låta bli. I skriftskolan måste vi använda ord för att ge konturer och vägbeskrivning. Men ännu viktigare än att vi talar om tro är att vi utövar tro. Vi gör korstecknet, sjunger sånger och firar andakt. Vi leker, njuter av naturen, sitter tysta och tänder ljus. Vi skriver böner, rör vid frälsarkransens pärlor och samtalar om sånt som berör på riktigt. Vi ser varandra i ögonen, uppmuntrar, berömmer och skrattar ofta.

När konfirmanderna erfar Gud i andakterna, i gemenskapen, i samtalen eller vid havsstranden när lägerkamraterna blir döpta, då föds lovsången och trosbekännelsen i deras hjärtan och kärleken vinner över matematiken. Bokstaven som kanske tidigare var ett hinder får liv. Nytt liv. Fröet som såddes i dopet börjar växa och bära ny frukt.

När Jesus i mötet med Nikodemos förklarar att människan måste bli född på nytt talar han om dopet. I dopet föds vi på nytt av vatten och ande. Men för att det nya livet ska få spira och bära frukt behöver vi skapa rum i vardagen för det heliga. Ett sådant heligt rum är konfirmandläger. Ett sådant heligt rum är högmässan. Och när vi skapar rum för det heliga kan anden blåsa vart den vill. Gudsvinden som i skapelseberättelsen svepte över vattnet.

I heliga vardagsrum där tron växer och vår gudslängtan blir hörd föds lovsången och tillbedjan. Vi kan inte låta bli att stämma in i serafernas rop: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.” (Jes. 6:3) Och i lovsången vinner kärleken över matematiken. Då kan vi frimodigt bekänna kyrkans tro även om vi inte alltid får det att gå ihop. Tre bli inte en därför att vi förstår det utan tre bli en därför att en är Kärlek.

Vi ber.

Enkelt och nära
möts vi, Gud.
Marken blir helig
där du är.
Vardagens platser bär spår
av dig.
Jag stannar och tillber
förundrad.
Amen.

Låt oss resa oss och stämma in i kyrkans lovprisning och trosbekännelse.

onsdag 12 maj 2010

Konfirmation

I morgon firar vi konfirmationshögmässa. Det är Kristi himmelsfärdsdag. Jag och två av ledarna på lägret ska predika. Vi kommer att varva predikan med sången "Du vet väl om att du är värdefull". Det ska bli kul :) Om jag får lov av de andra predikanterna publicerar jag predikan här.

Vad brukar du predika för konfirmander?

onsdag 5 maj 2010

Erik Vikström

När jag förbereder predikan läser jag gärna exegetiska och homiletiska kommentarer, andaktsböcker och andra teologers predikningar. En av de böcker som jag gärna läser är skriven av biskop emeritus Erik Vikström, nämligen andaktsboken "För dig". Min senaste predikan är inspirerad av en andakt ur den boken. Jag vet att vi är flera som gärna använder den boken i arbetet med förkunnelsen.

Om jag inte hade studerat så länge hade jag blivit prästvigd av biskop em Erik. Det skulle ha varit stort och fint eftersom jag känner honom och hans familj. Dessutom är han ju från Kronoby! Vi brukade skämta om att han inte får gå i pension förrän jag är klar med mina studier :)

När jag nu läser om anklagelserna mot honom blir jag så oerhört ledsen och förvånad för att någon vill kränka honom och hänga ut honom så här. Hur kan man? Jag ger biskop Erik mitt stöd och mina böner.

söndag 2 maj 2010

Predikan 4 sön e påsk 2010

När jag var sexton år gammal fick jag träffa en kvinna som jag aldrig kommer att glömma. Jag praktiserade vid ett åldringshem och den här kvinnan fick jag ofta mata med smörgås och gröt. Kvinnan var gammal och trött. Hennes kropp var böjd och ögonen lite dimmiga och ofokuserade. Talet och minnet hade hon förlorat för flera år sedan och kontakten till omvärlden var begränsad. Jag var för ung och blyg för att samtala om väder och vind när jag skötte om henne eller matade henne så tystnaden besvärade mig.

Om kvinnan visste jag att hon varit en av byns mest handlingskraftiga och begåvade kvinnor. Känd vida omkring för sina vackra hantverk. Nu satt hon i en rullstol på ett åldringshem och dagarna kom och gick. Eftersom jag var praktikant och hade mera tid än den övriga vårdpersonalen blev jag tipsad om att ta en psalmbok och sjunga för henne. [kort kort paus] Då skulle tystnaden inte vara så besvärande, tänkte jag. Så jag valde en av de kändaste och mest älskade psalmerna: ”Blott en dag ett ögonblick i sänder” och började sjunga.

Jag hann inte ens till den andra meningen förrän kvinnan, som aldrig sade ett endaste ord, sjöng med. Hennes röst var skrovlig men vacker och förvånansvärt stark. Det var som om hon vaknade till liv efter en lång natts sömn. Våra blickar möttes och vi såg varandra för första gången. Hon strålade. Jag var chockad, berörd och glad. Att det här hände varje gång som någon tog sig tid för att sjunga psalmer med henne visste förstås personalen på hemmet. Men för mig var det en erfarenhet som jag aldrig kommer att glömma.
Vad är det som gör att psalmer och sånger når fram till själen och medvetandet när inget annat längre gör det?

Den här söndagens latinska namn är ”cantate”, sjung! Uppmaningen är hämtad från den 98:e psaltarpsalmen: ”Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting. Han vann seger med sin starka hand, med sin heliga arm.” Vi får genom sång och musik och med Andens hjälp fortsätta jubla över att Kristus är uppstånden.

Det är säkert många av er som är här idag som sjunger eller som har sjungit i kör. Då har ni varit med om olika röstuppvärmningar och sångövningar. Ofta tränar man andningsmuskulaturen när man sjunger. T.ex. finns det övningar där man ska dra in så mycket luft man kan genom näsan [drar in luft] för att sedan långsamt blåsa ut luften samtidigt som man säger sssssssss [blåser ut]. Man blir både medveten om luften som man andas in och om musklerna som finns i magtrakten eller i mellangärdet.

Så nära som luften vi andas in och andas ut är Gud. När Bibeln beskriver människans skapelse står det i den andra skapelseberättelsen: ”då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv i henne genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Så nära som luften vi andas in och andas ut är Gud och hans livgivande Ande. Nästa gång vi tränar andningsmuskulaturen kan vi tänka på att vi andas in helig ande. Helig Ande som också kallas hjälparen eller sanningens ande. Eller så kan vi när som helst, fast mitt i vardagsjäkten och stressen eller när oron bubblar i magen eller när ensamheten tränger på, stanna upp och ta några djupa andetag [andas] och låta oss fyllas av Guds närvaro.

Dagens evangelium höjer blicken mot Kristi himmelsfärdsdag och pingsten. Jesus talar om att han ska lämna lärjungarna så att han kan sända Anden, Hjälparen, till dem. Anden som är Guds närvaro, himmelriket på jorden, bor i våra hjärtan och hjälper och tröstar oss. Om vi lyssnar på honom får vi höra hela sanningen och våra själar brister ut i lovsång över att Kristus är uppstånden.

För många människor är det just i sången och musiken som Guds närvaro är lättast att erfara. Och det är också därför som vi sjunger och lyssnar på fantastiskt vacker musik i gudstjänsten. Därför att sången och musiken når dit inget annat gör.

Kanske är det så att när vi sjunger psalmer och sånger eller lyssnar till underbara toner dansar helig ande och himmelriket in i hjärtat och själen får dricka av livets vatten.

Vi ber.

Gud, du som skapat universum och lät din vind blåsa över världen, kom med din Ande. Gör hjärtan som blivit hårda levande igen. Fyll oss med din Ande. Du är vår Gud, i dig hör vi samman här på denna plats och i den värdsvida kyrkan. Tillsammans vill vi lovsjunga och prisa dig, livgivare.
Amen.

(Den här predikan är inspirerad av biskop em Erik Vikströms andaktsbok "För dig" och texten för måndagen efter 4:e söndagen efter påsk)