Predikan och kyrkans förbön på skolgudstjänst 150813

(Luk 18:9-14)

Predikan

Varje gång vi har skribaträffar brukar vi dela dagens kyrie och dagens gloria. Kyrie och gloria sjunger man i gudstjänsten. Det har vi också gjort idag.

Kyrie är bön om hjälp. Kyrie handlar om allt det som är tungt i livet, det som vi behöver hjäp med och det som vi är förtvivlade över. I kyrie får vi be för allt det trasiga, ångestfyllda, smärtsamma, obegripliga och hopplösa. Herre förbarma dig över oss.

Gloria är tacksägelse och lovprisning. Gloria handlar om allt det fina i livet. I gloria jublar vi över allt som är gott och tackar för våra liv, vår lycka, våra skratt. Ära vare Gud i höjden!

Idag vill jag dela med er mitt kyrie och mitt gloria inför läsåret som vi har framför oss.

Mitt kyrie är stressen inför terminsstarten som innebär arbete, studier, vardagsrutiner och ett helt annat tempo än sommorlovstempot. Nu får jag inte sova länge på morgnarna och inte heller slappa dagarna i ändå. Nu måste jag ta itu med allt det som behövs göras för att hösten ska fungera. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är oron för de människor i min närhet som kämpar extra hårt med allt det som livet innebär. Min femårige kompis som är svårt sjuk i cancer, min prästkollega som känner sig vilsen och alla de människor tyngda av kyrier som jag träffar i mitt jobb. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är sorgen över alla människor som känner ett behov av att vara värdefullare, viktigare, populärare än andra. Som ställer sig längst fram i templet eller i kyrkan eller i klassrummet och tackar för att de inte är som andra människor. Som kanske till och med dissar och gör livet svårt för andra. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är smärtan hos alla människor som står avsides, ensamma och inte ens vågar lyfta blicken. Som blir utstängda, glömda eller till och med dissade av andra människor. Som längtar efter att bli sedda, omtyckta och älskade. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt gloria är höststart och nyårsfeelis. Nu vänder vi blad till ett nytt och spännande läsår. Vad månne ska hända i höst? Vad får vi vara med om? Vad behöver jag göra för att skolåret ska bli så bra som möjligt? Hur vill jag forma min höst och mitt läsår? Nu har jag också chansen att välja om jag sprider en massa kyrie eller en massa gloria. Eller egentligen väljer jag ju varje gång jag möter en annan människa. Kyrie eller gloria? Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är tron på att Jesus har lovat att han aldrig någonsin lämnar oss ensamma. I hans hand vilar min femårige kompis, min prästkollega och alla människor som är tyngda av kyrier i sina liv. Jesus säger i Bibeln: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag skall skänka er vila. Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är alla människor som bryter sociala mönster och vågar gå mot strömmen. Som tar med alla som vill vara med, som ser dem som behöver bli sedda och som ofta har ett uppmuntrande ord att dela med sig. Som aldrig dissar utan försöker göra livet lättare för andra. Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är tron på att Kärleken övervinner allt och att alla människor är värdefulla, älskade och önskade.

Du är värdefull!
Du är unik!
Du är Guds vackra avbild!
Du bör älska dig själv!
Du är hoppet i Kristi blick!

Ära vare Gud i höjden!

Alla människor har både kyrie och gloria i sitt liv. Livet är sådant. Men vi kan välja om vi är med och skapar mera kyrie eller mera gloria. En person som spred mycket gloria i sitt alldeles för korta liv var John-Einar eller Jonne som han kallades. Jonne omkom i en motorcykelolycka när han var 19 år. Det är två år sedan. Hela hösten 2011 var ett enda stort kyrie i många människors liv och i församlingens ungdomsverksamhet. Ändå är det gloria som jag förknippar allra mest med Jonne som person. Jonne var nämligen en sådan som tyckte om alla människor, som talade med alla, som tog med alla och som ofta hade ett uppmuntrande ord att dela med sig. Jonne spred så mycket glädje, så mycket gloria. Jonne är min förebild.

Nu består tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är kärleken! Amen.

[SÅNG - You are loved]

KYRKANS FÖRBÖN

M:

Vi ber.

I bön om tro, hopp och kärlek kommer vi
inför dig Gud. Tack för att du hör vår bön
och möter oss med kärlek

B:   

Idag vill vi be för allt kyrie som vi bär på. (LJUSTÄDNING)
Vi ber för all stress som terminsstarten innebär.
Vi ber för ork och tillräckligt med sömn.
Vi ber för alla som kämpar extra hårt med allt
det som livet innebär. Bär dem och hjälp dem.
Vi ber för alla som känner sig ensamma och
som inte vågar lyfta blicken. Hjälp oss att se
varandra. Herre, förbarma dig över oss.

A:

Idag vill vi tacka för allt gloria som finns i våra liv. (LJUSTÄDNING)
Tack för höststart och nyårsfeelis.

Tack för guldkorn i vardagen.

Tack för allt det som vi kommer att få lära oss
och vara med om det här läsåret.
Tack för människor som sprider mera gloria
än kyrie. Ge oss mod att bryta dåliga mönster
och kraft att visa varandra ännu större kärlek.
Ära vare Gud i höjden!

B:

Välsigna våra skolor; alla elever, lärare och skol-
personal. (LJUSTÄDNING)
Hjälp oss att tillsammans skapa ett
läsår och en skola som gör oss och den här
världen finare och kärleksfullare.

Tack för kärleken som övervinner allt!

Amen.

Predikan på konfirmationshögmässa (4 sön e pingst)

(Luk 15:1-10)

”Sista hela dagen på skribalägren firade vi gudstjänst tillsammans. Kommer ni ihåg? En gudstjänst som vi skapade tillsammans. Ni valde bibeltexter, smyckade kyrkan, valde psalmer, övade sånger, skrev böner och predikade. Kommer ni ihåg vad predikan handlade om?

Istället för ett tal dramatiserade ni en bibeltext. Berättelsen om den förlorade sonen. Den finns i samma kapitel i Bibeln som dagens evangelium om det förlorade fåret och läses vart tredje år just på den här söndagen. Den fjärde söndagen efter pingst.Om jag kommer rätt ihåg så var flera av er med i predikan på ert skribaläger.

Liknelserna i Lukas evangeliets femtonde kapitel handlar om någon eller något som går vilse, som går förlorat, som tappas bort. Det är den yngre sonen, det är ett får och det är ett mynt.

Ibland går vi vilse i världen. Vi kanske lockas att söka lyckan på fel ställen. Vi kanske blir bortvillade av andra som inte vill oss väl. Vi kanske har oturen att trilla ner på en plats där andra har svårt att se oss. Då får vi komma ihåg att Jesus aldrig slutar leta efter sina borttappade får. Att vår himmelske fader alltid möter oss med öppna armar när vi söker oss hemåt igen. Då blir det fest! Och änglarna stämmer in i gloriasången!

När Jesus berättar de här liknelserna förklarar han för fariséerna varför han umgicks med syndare och tullindrivare.  Det var de bristfälliga, de vilsna, de i andras ögon orena människorna som behövde honom. Det var de som han hade kommit för att leta reda på. Det var för dem han ville slakta gödkalven och ställa till fest! Det var för deras skull han gav sitt eget liv.

Tänk att det finns en kärlek så stor att den ger sitt eget liv?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den aldrig söker sitt?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den skapar liv?!

Ibland går vi vilse i världen men vi är alltid, alltid välkomna hem igen!

Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill fortsätta att leva i den tro och den kyrka som ni blivit döpta till. Änglarna i himlen gläder sig och Gud slaktar gödkalven och ställer till med stor fest! Sedan sänds ni ut för att tjäna Gud och era medmänniskor med glädje. Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att ni bär med er under ert fortsatta livsäventyr. Samtalen, lekarna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna på kill- och tjejsnacket, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, aha-upplevelserna,  högmässorna, gemenskapen, sångerna, bönebandet och mycket, mycket mer.

Ni är sååå fina! Underbara! Sköna! Skapade av Gud till mästerverk! Fulla med potential och gåvor!Världen är bättre för att ni finns och ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att vara med och göra den ännu skönare, vackrare och kärleksfullare. Ni är kallade att vara med och leta efter de borttappade fåren, mynten, sönerna och döttrarna. Ni är kallade att umgås med de bristfälliga, de vilsna, de i andra människors ögon orena människorna. Ni är kallade att ställa till fest varje gång som någon hittar hem igen. Och när ni själva någon gång går vilse i världen får ni komma ihåg att ni alltid får krypa upp i den famn som ni bars eller gick fram till i dopet. Jesus har lovat att han är med oss alla dagar intill tidens slut.

Bästa föräldrar och faddrar. Vilka fantastiska ungdomar ni har! För ungefär femton, sexton år sedan föddes de ungdomar som idag blir konfirmerade. Tänk vad tiden har gått! Då fick ni föräldrar ta emot dem i era famnar och era hjärtan. Då föddes den kärlek som blev det hem där ungdomarna fått växa upp. En kärlek vars styrka och omfång knappast kan beskrivas med ord. Och ni faddrar fick hedersuppdraget att tillsammans med föräldrarna ansvara för barnets kristna fostran. Ni har fått ha ett alldeles särskilt förhållande till barnet. Och även om ungdomarna idag tar ett steg in i vuxenvärlden behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner.

Vilken fest vi har idag! Vilket gloria! Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt! Amen.