Predikan på 1 sön e trettondagen 2013

Det är dop. Familjen har städat, pyntat och bakat. Lite stressigt blev det mot slutet och tröttheten gör sig påmind. Men det är ändå glädjen som ligger överst. Glädjen, tacksamheten och förundran över miraklet som de har fått ta emot. Många tack och många böner om beskydd viskas tyst av dem som samlats kring dopfunten.

Babyn vaggas i en trygg vuxenfamn. Vi lyssnar på bibelordet om Jesus som ville att barnen skulle komma till honom, som tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. Tillsammans som familj och församling bär vi fram babyn till dopet, till Jesus famn.

När prästen håller dopvattnet över babyns huvud glittrar Betlehemsstjärnan och visar vägen till babyn i krubban. Om vi lyssnar riktigt noga hör vi änglakören jublande sjunga: Ära vare Gud i höjden. Gloria in exelcis Deo. I dopet möts himmel och jord. Anden, som babyn får som gåva, viskar i hennes hjärta. ”Du är min älskade dotter. Du är min utvalda.”

När föräldrarna, faddrarna och prästen lägger händerna på babyns huvud är det Jesus händer som smeker hårtofsarna och välsignar underverket som bärs fram.

Babyn vaggas i en trygg vuxenfamn. Det är livsviktigt. Barnet buret bär den vuxne som författaren Gunnar Ekman så vist utryckt det. När barnet blir hållet och kramat som liten byggs en grundtrygghet till livet och till sig själv som håller och bär när barnet blir vuxen.

Att få vila i en trygg famn är livsviktigt. Inte bara när man är baby utan hela livet igenom. Ibland går vi vilse i livet, i världen, och då får vi komma ihåg att vi alltid får återvända till vårt dop och krypa upp i Jesus famn. Vi är alltid välkomna hem. Vid dopet fick vi ta emot ett löfte. Jesus lovade att han är med oss alla dagar. Alla dagar!

I Bibeln berättas det att varje gång som någon hittar tillbaka hem blir det kalas och fest. När det är dop är det kalas och fest. Vi firar att den som döps har fått komma hem. Hem till Guds stora familj och hem till sina föräldrar och syskon.

När det är kalas och fest brukar man ge gåvor till den man firar. Vid dopet får barnet gåvor av församlingen, faddrar, släkt och vänner. Men den allra viktigaste gåvan som den döpte får ta emot är de gåvor som vår himmelska Fader ger; medlemskap i Guds rike, helig Ande, syndernas förlåtelse och evigt liv. Ära vare Gud i höjden. Gloria in exelcis Deo.

När Jesus döptes i floden Jordan av Johannes Döparen inleddes hans tjänst och hans kallelse. Anden. I dopet har vi också fått vår kallelse. Att som Kristi lärjungar tjäna Gud och vår nästa. Att leva ett liv i kärlek och generositet.

På facebook fick jag igår ta del av en film som heter ”I Like Adoption” = ”Jag gillar adoption”. Filmen är publicerad på en nätsida som heter "I Like Giving". Med sidan vill grundarna uppmuntra människor att dela med sig genom att samla in berättelser om människor som på ett fantastiskt sätt öppnat sina hjärtan och delat med sig, gett till andra. Deras generositet har förvandlat människors liv.

I filmen ”I Like Adoption” får man höra och se berättelsen om familjen Dennehy som beslutat dela med sig av gåvan ”familj” till nio barn från hela världen. Sammanlagt har familjen Dennehy 12 barn och av dem är nio barn adopterade. Nio barn som så desperat behöver ett hem och en familj och den villkorslösa kärlek paret Dennehy vill ge. Ett av barnen, George, är adopterad från Rumänien. Han saknar armar och när familjen Dennehy räddar honom vid ett och ett halvt års ålder väger han inte mer än en liten baby. Tack vara den kärlek och omvårdnad som familjen Dennehy ger honom blomstrar han och George är idag en stark ung vuxen man med en otrolig musikalisk förmåga. Han spelar både piano, gitarr och cello och har blivit lite av ett fenomen på de sociala medierna på Internet.

George är ett av de nio barn som familjen Dennehy öppnat sitt hem och sina hjärtan för. Även de andra adopterade barnen har olika former av specialbehov, synliga eller osynliga. Familjen Dennehy bär de barn som inte skulle ha blivit burna så att barnen får växa upp till trygga vuxna som kan bära sig själva. Genom att de här fina, fantastiska barnen har fått en familj och villkorslös kärlek hör de Gud viska i deras hjärtan: Du är mitt älskade barn, du är min utvalda.

Om du bara har möjlighet föreslår jag att du går in på ilikegiving.com och tar del av de många underbara berättelserna om människor som ger till andra det de har fått att förvalta. För mig är det det här som kristen tro handlar om - att med den heliga Andens hjälp dela med sig av det vi har fått att förvalta. Istället för att vara jagcentrerade behöver vi öva oss i att vara ducentrerade.

När vi firar nattvard möts himmel och jord. Betlehemsstjärnan glittrar och tindrar och påminner om undrens natt då himlen steg ner på jorden, då kärleken tog mänsklig gestalt. Änglakören jublar och prisar Gud. Gloria in exelsis Deo. I våra hjärtan viskar Anden: ”Du är mitt älskade barn. Du är min utvalda.”

Nyårspredikan 2013

Nyårsdagens predikan som jag höll i Mikaelskyrkan kan du läsa på församlingens blogg.

Ett Välsignat Nytt År 2013!