Predikan på 1 sön e jul 2013

Hanna var till åren kommen. Hon hade levt åtskilliga år längre än genomsnittet. Änka sedan många, många år. Troget tjänade hon Gud med fasta och bön. När Jesus fördes till templet av sin far Josef och sin mor Maria förstod hon att han var den de väntat på, Jerusalems befriare. Och hon tackade och prisade Gud.

Kanske du känner en Hanna? En vis kvinna som ser det som behöver ses och som vet vad som behöver sägas. En kvinna som förstår att prioritera rätt och gott. En kvinna som dedikerar sitt liv till att tjäna Gud och sina medmänniskor med godhet, värme, omtanke och framförallt bön. 

Den här julen har jag fått följa en familj som väntar på att deras son ska få en stark, frisk och smärtfri kropp hemma hos Gud i himlen. I två år har de kämpat mot sjukdomen men nu har de fått ge upp kampen. Det första de gjorde när de fick sjukdomsbeskedet hösten 2011 var att ringa till deras Hanna. En kvinna som de känner och som tjänar Gud och sina medmännsikor med godhet, värme, omtanke och framförallt bön.

Den här söndagen handlar om den heliga familjen och då tänker vi förstås på Maria, Josef och Jesusbarnet. Präglade av kärnfamiljeidealet som råder i vårt samhälle och i vår kyrka. Men jag tror att vi borde vidga perspektivet och se hela julkrubban. I julfamiljen finns också änglarna, herdarna, de vise männen, fåren och djuren vars krubba Jesus låg i. Hanna och Symeon finns ju inte med i våra traditionella julkrubbor eller jultablåer. Inte heller Elisabeth som var gravid samtidigt som Maria. Men det tycker jag de borde få vara.

Vi vet ju egentlingen ingenting om julkrubbsfigurerna. Vi har bara läst och hört och fantiserat om deras väg till barnet i krubban. Hur såg deras vardag ut? Hurdana var de som människor? Hur togs djuren hand om? Hur såg änglarna och den himmelska härskaran ut?  

När alla julkrubbspersonligheterna möter barnet som Maria bär i sin famn bildar de en gemeskap. De flesta är främlingar. De har aldrig träffas förut. Men det gemensamma är Jesusbarnet som de knäböjer inför, förundras över och lovprisar.

När vi möter Jesus som vi knäböjer inför, förundras över och lovprisar tillsammas vid nattvardsbordet bilder vi också en gemenskap. Det gemensamma är Jesus men annars är vi rätt olika. En del av oss är främlingar. Vi har aldrig träffas förut. Och egenligen vet vi kanske inte så mycket om varandras vardag. Om vi skulle göra en julkrubba av oss som samlas här idag skulle den vara ganska brokig och färgsprakande. Och så skall det vara. En del av oss ska vara ögat, en del handen och en del hjärtat i Kristi kropp. 

Hur skulle din julkrubbsfigur se ut? Var skulle du stå? Vem skulle du stå bredvid? Vad skulle din uppgift vara?

 

Någongång, någonstans i våra liv har vi hört änglarnas budskap och sett Betlehemsstjärnan som har lett oss till Jesusbarnet. Därför vill vi samlas till högmässa för att knäböja inför krubban, förundras och lovprisa tillsammans.

 

Att hitta sin plats i Guds stora heliga familj är som att komma hem. Hem till honom som har våra namn skrivet i sina händer, hem till honom som vi får kalla Abba! Fader!.

Och i den familjen är vi kallade att ta hand om varandra. Att hjälpa och plåstra om. Att lyssna och vägleda. Att vara generösa och gästfria. Kanske just du har samma kallelse i den heliga familjen som Hanna. Att med godhet, värme, omtanke och framförallt bön tjäna Gud och dina medmänniskor?

Luk. 2:33-40.

Predikan på Metallmässan 2013 (Uppbrottets söndag)

Kyrkoåret tar slut på söndag. De sista söndagarna har ett allvarligt budskap. En dag skall vi ställas till svars för all vår ondska och all vår lättja. En dag kommer det att vara för sent att vända om. I Bibeln finns det levande och också skrämmande beskrivningar om tidens slut och hur det kommer att gå för oss som valt lättjan och ondskan framom kärleken och godheten.

Ofta vet vi vad som är rätt och gott. Inte alltid, inte i alla situationer, men ofta. Ändå låter vi lättjan, småsintheten och begären ta över…

"Nämen det är så svårt att hitta kläder som inte är producerade av utnyttjade kvinnor i Bangladesh. Och de är ju så billiga och så snygga... Dyra märkeskläder är ju också gjorda i Bangladesh… Om jag slutar köpa kläder och smycken som är tillverkade av barnarbetskraft. Hur ska de barnen och familjerna få mat på bordet? Spelar det nu så stor roll om jag shoppar lite kläder producerade av utnyttjade kvinnor i Bangladesh?"

"Jag som har jobbat så hårt är nog värd en extra julklapp eller en södernresa. Att jag sku ge pengarna till något välgörande ändamål är väl ändå att kräva för mycket. Så gör väl ingen annan heller? Jag är inte själviskare eller ondare än någon annan. Och jag är ju så värd det. Lite lyx gör gott."

"Ekologiskt och ekologiskt. Är det inte lite överdrivet det här med ekologiska produkter? Hur mycket skada gör vanliga produkter egentligen åt miljön? Att betala en hel euro mer för ekologisk mjölk är vansinne. Jag behöver pengarna till annat. Fredagsmysgodis, en extra julklapp och kläder från Bangladesh."

"Killen som är lite annorlunda och utanför. Som dissas ibland. Nog vet jag att jag borde gå fram och prata med honom. Men tänk om JAG också blir dissad då? Eller tänk om han hela tiden vill vara med mig efter det? Näää, det är enklast om jag låter bli att gå fram och prata med honom. Nån får göra det."

"Okej. Fammo e ofta ensam och har värk i kroppen. Men jag har ju så mycket att göra. Det är så stressigt hela tiden. Med jobbet, barnen, barnens skola och fritidsaktiviteter. Med kören och mina studier vid sidan om jobbet. Med pepparkaksbakning, fredagsmys och södernresan."

Ofta vet vi vad som är rätt och gott. Inte alltid, inte i alla situationer, men ofta. Ändå låter vi lättjan, småsintheten och begären ta över…

En dag är det för sent att vända om. En dag kommer inget sen. En dag är porten till festen stängd.

Varenda en av oss vet, när vi ser oss själva i spegeln, vad det är vi borde vända bort ifrån. Vad som jag i mitt eget liv borde arbeta med. Vem som i min närhet behöver min hjälp. Vilka resurser jag har som är missriktade. När jag sitter på passagerarplatsen istället för bakom ratten i mitt eget liv.

Uppbrottets söndag basunerar ut att det är dags nu. Dags att bryta upp från allt det som gör mitt och andras liv mindre och fattigare.

Vi kallas idag att följa Jesus som kom för att frambära glädjebud till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, ge förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Det är Jesus uppdrag och det är vårt. Så prisar vi Herren med våra liv.

Varje söndag får vi samlas till högmässa och bli påminda om vårt uppdrag här i världen. Att göra den här världen vackrare och kärleksfullare. Egentligen är varje söndag, ja varje ny dag, Uppbrottets dag. En möjlighet att fylla på i lampan och bryta upp från allt det som binder oss.

Snart stämmer vi in i nattvardssången Agnus Dei – ”O Guds lamm”. I Agnus Dei får vi be till Jesus. Vi får bekänna allt det om Han gjort för oss i sitt offer på korset. Vi får be att Han förlåter oss och förbarmar sig över oss.

All vår sorg, vår ångest, vår förtvivlan. All vår bristfällighet, vår själviskhet, vår likgiltighet. Allt detta får vi bära fram när vi sjunger Agnus Dei. Men också all vår omsorg, vår kampvilja och vår kärlek.

Tillsammans får vi sedan gå fram och dela bröd och vin. I de heliga gåvorna får vi ta emot förlåtelse, liv och salighet. Vi blir delar i samma kropp och tillsammans tar vi emot kallelse av Herren Jesus Kristus. Att gå i frid och tjäna. Tjäna Herren i allt det vi gör. I våra hem, på våra arbetsplatser, i våra skolor, i våra olika uppdrag. Med glädje.

Må Gud välsigna dig med obehag,

obehag för enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer

så att du må leva djupt i ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med ilska,

ilska mot orättvisa, förtryck och exploatering av människor

så att du må arbeta för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar,

tårar att gråta för dem som lider av smärta, utstötning, svält och krig

så att du må sträcka ut dina händer för att trösta dem och vända deras lidande till glädje.

Må Gud välsigna dig med dårskap,

tillräckligt med dårskap för att tro att du kan göra en skillnad i denna värld

så att du kan göra det som andra hävdar att inte kan bli gjort.

Må Guds frid som övergår allt förstånd

bevara ditt hjärta och tankar hos Gud och hans son Jesus Kristus, vår Herre.

Må Gud, den allsmäktige och nådige,

Fader (+), Son och helig Ande,
välsigna och bevara dig.

Predikan på 13 sön e pingst 2013

Maria träffade jag när jag bodde utomlands ett år. Vi träffades på en julfest som Svenska kyrkan hade ordnat, hon råkade sitta mitt emot mig och min väninna. Maria blev vår vän och hängde med till kyrkan som vi var aktiva i. Maria hade nog inte varit så aktiv i någon församling tidigare men hon blev snart en i gänget.

Maria tränade simning på elitnivå och hade tränat med och vuxit upp i ett simlag/ett simteam. Det hade präglat hennes personlighet. Maria var modig och genomgod. Även om vi kastade fram den ena svartvita åsikten efter den andra stod hon på sig och hävdade sin nästas rätt att finnas till, att få älska och att få bli accepterad. Och varje gång vi yttrade ett elakt ord eller skvallrade om någon annan i kyrkgänget teg Maria. Det var som att få ett slag i ansiktet. Jag hörda min egna fula ord, och såg min egen ondska så tydligt när den speglades mot Marias vänliga ord och godhet.

Än idag är Maria min förebild. Jag har sedan dess bara träffat en handfull som hon. Människor som, fastän man umgås ofta och verkligen lär känna dem och börjar dela liv med dem, aldrig säger ett ont ord om någon.

Genom Maria öppnade Jesus mina öron för allt det fula som kom ut ur min mun.

Jag tror att det är så att Jesus genom olika saker som vi är med om öppnar våra öron och ögon så att vi oväntat hör och ser. Hör och ser både det som är ont i våra liv och i vår värld och det som är gott och kärleksfullt. Om du tänker efter kommer du säkert på människor du mött, situationer du varit med om eller händelser som du erfarit som öppnat dina sinnen.

Skribaläger är för många ungdomar en erfarenhet som får dem att upptäcka många nya saker. En insikt kan vara att kristen tro varken är tråkig, förlegad eller något som inte berör dem själva. En annan insikt kan vara att andakter och gudstjänster kan vara så både berörande och värdefulla. En tredje insikt kan vara hur roligt och viktigt det är att diskutera moral och etik, att fundera på vad som gör något gott eller ont. En fjärde insikt kan vara att det är ok att vara en tuff femtonårig kille som gråter därför att han blir rörd eller för att det gör ont att skiljas.

Texter i alla former kan ge läsaren vidgade vyer. Vare sig det gäller prosa, nyhetstexter, bloggar, poesi, bibelberättelser osv osv kan en text drabba läsaren hårt. Eller milt. En insikt behöver inte alltid göra ont eller vara så livsavgörande. Den kan också komma som ett stilla sus.

Livsomvälvande händelser öppnar alltid våra öron och ögon. Ofta på ett smärtsamt sätt. Både tragiska och lyckliga händelser kan ge insikter som gör ont. Och alla insikter gör inte att vi växer som mäninskor.

Att inse att världen och människan är funtad på ett annorlunda sätt än man tidigare tänkt eller att inse att det finns saker som man tidigare inte ens funderat på som är livsnödvändiga kan få olika konsekvenser.

Vi kanske blir likgiltiga och stänger våra öron, ögon och hjärtan för insikten vi fått. Låter bli att låta människor som Maria, som aldrig pratar ett ont ord om någon, påverka hur vi lever våra liv.

Eller så låter vi insikten beröra och öppnar våra hjärtan för förståelsen vi fått. Tar ny riktning i hur vi lever våra liv och tränar oss i att som Maria aldrig prata ett ont ord om någon. Tränar på nytt och på nytt och på nytt.

Insikter, aha-upplevelser och metakognitiva erfarenheter kan i bästa fall göra oss till bättre människor. Människor som lever kärleksfullare och med större omtanke om människor vi möter och skapelsen vi lever i. Människor som med sina liv och handlingar lovprisar Herren Jesus Kristus och vittnar om att Han är vår helare.

När vi samlas till gudstjänst vill Jesus med sitt ord och sina sakrament beröra oss så att vi får hörande öron, seende ögon och en tunga som prisar Guds gärningar. Tillsammans får vi spegla våra liv mot Guds Ord och uppmuntra varandra att fortsätta fira gudstjänst i vardagen genom att höra och se dem som behöver oss.

Vi ber. Jesus, öppna våra ögon så att vi ser det vi behöver se. Hindra oss från att bli likgiltiga. Gör så att insikterna hjälper oss att ta ny riktning och förändrar oss som människor. På nytt och på nytt och på nytt. Tack för att du vill göra oss hela. I ditt namn. Amen

Evangelitext: Mark. 7:31-37

Oj då!

Efter en paus på ett och ett halvt år skall jag åter igen börja uppdatera den här bloggen. Och jag har en hel del predikningar på lager som kommer att publiceras den närmaste tiden.

Idag är det konfirmation i Åbo domkyrka.
Foto: Simon Bergman

Glad påsktid!