Jag har en dröm

Jag har en dröm om en Kristuscentrerad kyrka. En kyrka som är lika radikal och brinnande som Herren Jesus Kristus själv. En kyrka som förkunnar Guds kärleksevangelium och som är tydlig och berörande i sitt budskap.

Jag har en dröm om en gudstjänstcentrerad kyrka. En kyrka som i första hand är en gudstjänstfirande gemenskap och som efter högmässan sänder ut oss i vardagen för att tjäna Herren med glädje. Hemma, på jobbet, bland vänner, på facebook, i mötet med främlingen på gatan.

Jag har en dröm om en högmässa som ungdomarna upplever som lika berörande som andakterna på skribalägret. En gudstjänst där barnen har en självklar plats och viktiga uppgifter. Där farbröderna får sjunga sina favoritpsalmer och tonårstjejerna Justin Biebers prayer.

Jag har en dröm om en kyrka där framgång inte mäts i medlemsantal, antal gudstjänstbesökare, ståtliga kyrkobyggnader eller vackert genomförda gudstjänster utan i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. En kyrka som törstar efter andens gåvor.

Jag har en dröm om en kyrka som har sitt hem i himlen men som står stadigt med fötterna på jorden. En kyrka som söker sin kraft från Gud och Guds ord men som inte är främmande för allt vad livet är utan som vågar kavla upp ärmarna och tjäna sina nästa.

Jag har en dröm om en kyrka som älskar. En kyrka som inte jagar medlemmar och världslig berömmelse utan sätter tid och resurser på att tjäna Gud och sin nästa. En kyrka som går i Kristi fotspår och besöker fängelser, lyssnar på vilsna och trötta själar, chattar på webben med sökande och ensamma, ber för sjuka, ger mat, kläder och husrum åt fattiga. En kyrka som lever som den barmhärtige samariern som stannar upp och plåstrar om.

Jag har en dröm om en kyrka och en mänsklighet som inte enbart ger av sitt överflöd utan, som den fattiga änkan i bibelberättelsen, ger allt hon har och är.

Jag har en dröm om en kyrka som vågar. Vågar vara motståndskraft och motkultur mot egocentrism, stress, konsumtionshysteri, exploatering av Moder jord och fattiga människor i utvecklingsländer.

Jag har en dröm om en kyrka som inte dömer, inte diskriminerar, inte stöter bort. En kyrka som har ett varmt och välkomnande ansikte och ett passionerat hjärta.

Jag har en dröm om en kyrka med en kyrklig debatt där vi inte dömer och trycker ner utan där vi visionerar om hur vi ska dela med oss och bygga upp. En kyrka och en debatt där det inte spelar någon roll om man är man eller kvinna, liberal eller konservativ, troende eller tvivlare.

Jag har en dröm om en kyrka där karismatiker, högkyrkliga, folkkyrkliga, lågkyrkliga, heavydiggare, tondöva, lovsångsdansare, stillsamma och energiska kan få möta Gud med sina gåvor och på sitt sätt. Jag har en dröm om en enad Kristi kyrka. En kyrka där vi alla kan mötas kring samma altarbord. Och konkret bli en enda kropp, ett enda bröd, en enda mänsklighet.

Delar du samma dröm?

Predikan på 1 sön e jul 2013

Hanna var till åren kommen. Hon hade levt åtskilliga år längre än genomsnittet. Änka sedan många, många år. Troget tjänade hon Gud med fasta och bön. När Jesus fördes till templet av sin far Josef och sin mor Maria förstod hon att han var den de väntat på, Jerusalems befriare. Och hon tackade och prisade Gud.

Kanske du känner en Hanna? En vis kvinna som ser det som behöver ses och som vet vad som behöver sägas. En kvinna som förstår att prioritera rätt och gott. En kvinna som dedikerar sitt liv till att tjäna Gud och sina medmänniskor med godhet, värme, omtanke och framförallt bön. 

Den här julen har jag fått följa en familj som väntar på att deras son ska få en stark, frisk och smärtfri kropp hemma hos Gud i himlen. I två år har de kämpat mot sjukdomen men nu har de fått ge upp kampen. Det första de gjorde när de fick sjukdomsbeskedet hösten 2011 var att ringa till deras Hanna. En kvinna som de känner och som tjänar Gud och sina medmännsikor med godhet, värme, omtanke och framförallt bön.

Den här söndagen handlar om den heliga familjen och då tänker vi förstås på Maria, Josef och Jesusbarnet. Präglade av kärnfamiljeidealet som råder i vårt samhälle och i vår kyrka. Men jag tror att vi borde vidga perspektivet och se hela julkrubban. I julfamiljen finns också änglarna, herdarna, de vise männen, fåren och djuren vars krubba Jesus låg i. Hanna och Symeon finns ju inte med i våra traditionella julkrubbor eller jultablåer. Inte heller Elisabeth som var gravid samtidigt som Maria. Men det tycker jag de borde få vara.

Vi vet ju egentlingen ingenting om julkrubbsfigurerna. Vi har bara läst och hört och fantiserat om deras väg till barnet i krubban. Hur såg deras vardag ut? Hurdana var de som människor? Hur togs djuren hand om? Hur såg änglarna och den himmelska härskaran ut?  

När alla julkrubbspersonligheterna möter barnet som Maria bär i sin famn bildar de en gemeskap. De flesta är främlingar. De har aldrig träffas förut. Men det gemensamma är Jesusbarnet som de knäböjer inför, förundras över och lovprisar.

När vi möter Jesus som vi knäböjer inför, förundras över och lovprisar tillsammas vid nattvardsbordet bilder vi också en gemenskap. Det gemensamma är Jesus men annars är vi rätt olika. En del av oss är främlingar. Vi har aldrig träffas förut. Och egenligen vet vi kanske inte så mycket om varandras vardag. Om vi skulle göra en julkrubba av oss som samlas här idag skulle den vara ganska brokig och färgsprakande. Och så skall det vara. En del av oss ska vara ögat, en del handen och en del hjärtat i Kristi kropp. 

Hur skulle din julkrubbsfigur se ut? Var skulle du stå? Vem skulle du stå bredvid? Vad skulle din uppgift vara?

 

Någongång, någonstans i våra liv har vi hört änglarnas budskap och sett Betlehemsstjärnan som har lett oss till Jesusbarnet. Därför vill vi samlas till högmässa för att knäböja inför krubban, förundras och lovprisa tillsammans.

 

Att hitta sin plats i Guds stora heliga familj är som att komma hem. Hem till honom som har våra namn skrivet i sina händer, hem till honom som vi får kalla Abba! Fader!.

Och i den familjen är vi kallade att ta hand om varandra. Att hjälpa och plåstra om. Att lyssna och vägleda. Att vara generösa och gästfria. Kanske just du har samma kallelse i den heliga familjen som Hanna. Att med godhet, värme, omtanke och framförallt bön tjäna Gud och dina medmänniskor?

Luk. 2:33-40.

Predikan på Metallmässan 2013 (Uppbrottets söndag)

Kyrkoåret tar slut på söndag. De sista söndagarna har ett allvarligt budskap. En dag skall vi ställas till svars för all vår ondska och all vår lättja. En dag kommer det att vara för sent att vända om. I Bibeln finns det levande och också skrämmande beskrivningar om tidens slut och hur det kommer att gå för oss som valt lättjan och ondskan framom kärleken och godheten.

Ofta vet vi vad som är rätt och gott. Inte alltid, inte i alla situationer, men ofta. Ändå låter vi lättjan, småsintheten och begären ta över…

"Nämen det är så svårt att hitta kläder som inte är producerade av utnyttjade kvinnor i Bangladesh. Och de är ju så billiga och så snygga... Dyra märkeskläder är ju också gjorda i Bangladesh… Om jag slutar köpa kläder och smycken som är tillverkade av barnarbetskraft. Hur ska de barnen och familjerna få mat på bordet? Spelar det nu så stor roll om jag shoppar lite kläder producerade av utnyttjade kvinnor i Bangladesh?"

"Jag som har jobbat så hårt är nog värd en extra julklapp eller en södernresa. Att jag sku ge pengarna till något välgörande ändamål är väl ändå att kräva för mycket. Så gör väl ingen annan heller? Jag är inte själviskare eller ondare än någon annan. Och jag är ju så värd det. Lite lyx gör gott."

"Ekologiskt och ekologiskt. Är det inte lite överdrivet det här med ekologiska produkter? Hur mycket skada gör vanliga produkter egentligen åt miljön? Att betala en hel euro mer för ekologisk mjölk är vansinne. Jag behöver pengarna till annat. Fredagsmysgodis, en extra julklapp och kläder från Bangladesh."

"Killen som är lite annorlunda och utanför. Som dissas ibland. Nog vet jag att jag borde gå fram och prata med honom. Men tänk om JAG också blir dissad då? Eller tänk om han hela tiden vill vara med mig efter det? Näää, det är enklast om jag låter bli att gå fram och prata med honom. Nån får göra det."

"Okej. Fammo e ofta ensam och har värk i kroppen. Men jag har ju så mycket att göra. Det är så stressigt hela tiden. Med jobbet, barnen, barnens skola och fritidsaktiviteter. Med kören och mina studier vid sidan om jobbet. Med pepparkaksbakning, fredagsmys och södernresan."

Ofta vet vi vad som är rätt och gott. Inte alltid, inte i alla situationer, men ofta. Ändå låter vi lättjan, småsintheten och begären ta över…

En dag är det för sent att vända om. En dag kommer inget sen. En dag är porten till festen stängd.

Varenda en av oss vet, när vi ser oss själva i spegeln, vad det är vi borde vända bort ifrån. Vad som jag i mitt eget liv borde arbeta med. Vem som i min närhet behöver min hjälp. Vilka resurser jag har som är missriktade. När jag sitter på passagerarplatsen istället för bakom ratten i mitt eget liv.

Uppbrottets söndag basunerar ut att det är dags nu. Dags att bryta upp från allt det som gör mitt och andras liv mindre och fattigare.

Vi kallas idag att följa Jesus som kom för att frambära glädjebud till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, ge förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Det är Jesus uppdrag och det är vårt. Så prisar vi Herren med våra liv.

Varje söndag får vi samlas till högmässa och bli påminda om vårt uppdrag här i världen. Att göra den här världen vackrare och kärleksfullare. Egentligen är varje söndag, ja varje ny dag, Uppbrottets dag. En möjlighet att fylla på i lampan och bryta upp från allt det som binder oss.

Snart stämmer vi in i nattvardssången Agnus Dei – ”O Guds lamm”. I Agnus Dei får vi be till Jesus. Vi får bekänna allt det om Han gjort för oss i sitt offer på korset. Vi får be att Han förlåter oss och förbarmar sig över oss.

All vår sorg, vår ångest, vår förtvivlan. All vår bristfällighet, vår själviskhet, vår likgiltighet. Allt detta får vi bära fram när vi sjunger Agnus Dei. Men också all vår omsorg, vår kampvilja och vår kärlek.

Tillsammans får vi sedan gå fram och dela bröd och vin. I de heliga gåvorna får vi ta emot förlåtelse, liv och salighet. Vi blir delar i samma kropp och tillsammans tar vi emot kallelse av Herren Jesus Kristus. Att gå i frid och tjäna. Tjäna Herren i allt det vi gör. I våra hem, på våra arbetsplatser, i våra skolor, i våra olika uppdrag. Med glädje.

Må Gud välsigna dig med obehag,

obehag för enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer

så att du må leva djupt i ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med ilska,

ilska mot orättvisa, förtryck och exploatering av människor

så att du må arbeta för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar,

tårar att gråta för dem som lider av smärta, utstötning, svält och krig

så att du må sträcka ut dina händer för att trösta dem och vända deras lidande till glädje.

Må Gud välsigna dig med dårskap,

tillräckligt med dårskap för att tro att du kan göra en skillnad i denna värld

så att du kan göra det som andra hävdar att inte kan bli gjort.

Må Guds frid som övergår allt förstånd

bevara ditt hjärta och tankar hos Gud och hans son Jesus Kristus, vår Herre.

Må Gud, den allsmäktige och nådige,

Fader (+), Son och helig Ande,
välsigna och bevara dig.

Predikan på 13 sön e pingst 2013

Maria träffade jag när jag bodde utomlands ett år. Vi träffades på en julfest som Svenska kyrkan hade ordnat, hon råkade sitta mitt emot mig och min väninna. Maria blev vår vän och hängde med till kyrkan som vi var aktiva i. Maria hade nog inte varit så aktiv i någon församling tidigare men hon blev snart en i gänget.

Maria tränade simning på elitnivå och hade tränat med och vuxit upp i ett simlag/ett simteam. Det hade präglat hennes personlighet. Maria var modig och genomgod. Även om vi kastade fram den ena svartvita åsikten efter den andra stod hon på sig och hävdade sin nästas rätt att finnas till, att få älska och att få bli accepterad. Och varje gång vi yttrade ett elakt ord eller skvallrade om någon annan i kyrkgänget teg Maria. Det var som att få ett slag i ansiktet. Jag hörda min egna fula ord, och såg min egen ondska så tydligt när den speglades mot Marias vänliga ord och godhet.

Än idag är Maria min förebild. Jag har sedan dess bara träffat en handfull som hon. Människor som, fastän man umgås ofta och verkligen lär känna dem och börjar dela liv med dem, aldrig säger ett ont ord om någon.

Genom Maria öppnade Jesus mina öron för allt det fula som kom ut ur min mun.

Jag tror att det är så att Jesus genom olika saker som vi är med om öppnar våra öron och ögon så att vi oväntat hör och ser. Hör och ser både det som är ont i våra liv och i vår värld och det som är gott och kärleksfullt. Om du tänker efter kommer du säkert på människor du mött, situationer du varit med om eller händelser som du erfarit som öppnat dina sinnen.

Skribaläger är för många ungdomar en erfarenhet som får dem att upptäcka många nya saker. En insikt kan vara att kristen tro varken är tråkig, förlegad eller något som inte berör dem själva. En annan insikt kan vara att andakter och gudstjänster kan vara så både berörande och värdefulla. En tredje insikt kan vara hur roligt och viktigt det är att diskutera moral och etik, att fundera på vad som gör något gott eller ont. En fjärde insikt kan vara att det är ok att vara en tuff femtonårig kille som gråter därför att han blir rörd eller för att det gör ont att skiljas.

Texter i alla former kan ge läsaren vidgade vyer. Vare sig det gäller prosa, nyhetstexter, bloggar, poesi, bibelberättelser osv osv kan en text drabba läsaren hårt. Eller milt. En insikt behöver inte alltid göra ont eller vara så livsavgörande. Den kan också komma som ett stilla sus.

Livsomvälvande händelser öppnar alltid våra öron och ögon. Ofta på ett smärtsamt sätt. Både tragiska och lyckliga händelser kan ge insikter som gör ont. Och alla insikter gör inte att vi växer som mäninskor.

Att inse att världen och människan är funtad på ett annorlunda sätt än man tidigare tänkt eller att inse att det finns saker som man tidigare inte ens funderat på som är livsnödvändiga kan få olika konsekvenser.

Vi kanske blir likgiltiga och stänger våra öron, ögon och hjärtan för insikten vi fått. Låter bli att låta människor som Maria, som aldrig pratar ett ont ord om någon, påverka hur vi lever våra liv.

Eller så låter vi insikten beröra och öppnar våra hjärtan för förståelsen vi fått. Tar ny riktning i hur vi lever våra liv och tränar oss i att som Maria aldrig prata ett ont ord om någon. Tränar på nytt och på nytt och på nytt.

Insikter, aha-upplevelser och metakognitiva erfarenheter kan i bästa fall göra oss till bättre människor. Människor som lever kärleksfullare och med större omtanke om människor vi möter och skapelsen vi lever i. Människor som med sina liv och handlingar lovprisar Herren Jesus Kristus och vittnar om att Han är vår helare.

När vi samlas till gudstjänst vill Jesus med sitt ord och sina sakrament beröra oss så att vi får hörande öron, seende ögon och en tunga som prisar Guds gärningar. Tillsammans får vi spegla våra liv mot Guds Ord och uppmuntra varandra att fortsätta fira gudstjänst i vardagen genom att höra och se dem som behöver oss.

Vi ber. Jesus, öppna våra ögon så att vi ser det vi behöver se. Hindra oss från att bli likgiltiga. Gör så att insikterna hjälper oss att ta ny riktning och förändrar oss som människor. På nytt och på nytt och på nytt. Tack för att du vill göra oss hela. I ditt namn. Amen

Evangelitext: Mark. 7:31-37

Oj då!

Efter en paus på ett och ett halvt år skall jag åter igen börja uppdatera den här bloggen. Och jag har en hel del predikningar på lager som kommer att publiceras den närmaste tiden.

Idag är det konfirmation i Åbo domkyrka.
Foto: Simon Bergman

Glad påsktid!

Predikan och kyrkans förbön på skolgudstjänst 150813

(Luk 18:9-14)

Predikan

Varje gång vi har skribaträffar brukar vi dela dagens kyrie och dagens gloria. Kyrie och gloria sjunger man i gudstjänsten. Det har vi också gjort idag.

Kyrie är bön om hjälp. Kyrie handlar om allt det som är tungt i livet, det som vi behöver hjäp med och det som vi är förtvivlade över. I kyrie får vi be för allt det trasiga, ångestfyllda, smärtsamma, obegripliga och hopplösa. Herre förbarma dig över oss.

Gloria är tacksägelse och lovprisning. Gloria handlar om allt det fina i livet. I gloria jublar vi över allt som är gott och tackar för våra liv, vår lycka, våra skratt. Ära vare Gud i höjden!

Idag vill jag dela med er mitt kyrie och mitt gloria inför läsåret som vi har framför oss.

Mitt kyrie är stressen inför terminsstarten som innebär arbete, studier, vardagsrutiner och ett helt annat tempo än sommorlovstempot. Nu får jag inte sova länge på morgnarna och inte heller slappa dagarna i ändå. Nu måste jag ta itu med allt det som behövs göras för att hösten ska fungera. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är oron för de människor i min närhet som kämpar extra hårt med allt det som livet innebär. Min femårige kompis som är svårt sjuk i cancer, min prästkollega som känner sig vilsen och alla de människor tyngda av kyrier som jag träffar i mitt jobb. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är sorgen över alla människor som känner ett behov av att vara värdefullare, viktigare, populärare än andra. Som ställer sig längst fram i templet eller i kyrkan eller i klassrummet och tackar för att de inte är som andra människor. Som kanske till och med dissar och gör livet svårt för andra. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är smärtan hos alla människor som står avsides, ensamma och inte ens vågar lyfta blicken. Som blir utstängda, glömda eller till och med dissade av andra människor. Som längtar efter att bli sedda, omtyckta och älskade. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt gloria är höststart och nyårsfeelis. Nu vänder vi blad till ett nytt och spännande läsår. Vad månne ska hända i höst? Vad får vi vara med om? Vad behöver jag göra för att skolåret ska bli så bra som möjligt? Hur vill jag forma min höst och mitt läsår? Nu har jag också chansen att välja om jag sprider en massa kyrie eller en massa gloria. Eller egentligen väljer jag ju varje gång jag möter en annan människa. Kyrie eller gloria? Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är tron på att Jesus har lovat att han aldrig någonsin lämnar oss ensamma. I hans hand vilar min femårige kompis, min prästkollega och alla människor som är tyngda av kyrier i sina liv. Jesus säger i Bibeln: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag skall skänka er vila. Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är alla människor som bryter sociala mönster och vågar gå mot strömmen. Som tar med alla som vill vara med, som ser dem som behöver bli sedda och som ofta har ett uppmuntrande ord att dela med sig. Som aldrig dissar utan försöker göra livet lättare för andra. Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är tron på att Kärleken övervinner allt och att alla människor är värdefulla, älskade och önskade.

Du är värdefull!
Du är unik!
Du är Guds vackra avbild!
Du bör älska dig själv!
Du är hoppet i Kristi blick!

Ära vare Gud i höjden!

Alla människor har både kyrie och gloria i sitt liv. Livet är sådant. Men vi kan välja om vi är med och skapar mera kyrie eller mera gloria. En person som spred mycket gloria i sitt alldeles för korta liv var John-Einar eller Jonne som han kallades. Jonne omkom i en motorcykelolycka när han var 19 år. Det är två år sedan. Hela hösten 2011 var ett enda stort kyrie i många människors liv och i församlingens ungdomsverksamhet. Ändå är det gloria som jag förknippar allra mest med Jonne som person. Jonne var nämligen en sådan som tyckte om alla människor, som talade med alla, som tog med alla och som ofta hade ett uppmuntrande ord att dela med sig. Jonne spred så mycket glädje, så mycket gloria. Jonne är min förebild.

Nu består tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är kärleken! Amen.

[SÅNG - You are loved]

KYRKANS FÖRBÖN

M:

Vi ber.

I bön om tro, hopp och kärlek kommer vi
inför dig Gud. Tack för att du hör vår bön
och möter oss med kärlek

B:   

Idag vill vi be för allt kyrie som vi bär på. (LJUSTÄDNING)
Vi ber för all stress som terminsstarten innebär.
Vi ber för ork och tillräckligt med sömn.
Vi ber för alla som kämpar extra hårt med allt
det som livet innebär. Bär dem och hjälp dem.
Vi ber för alla som känner sig ensamma och
som inte vågar lyfta blicken. Hjälp oss att se
varandra. Herre, förbarma dig över oss.

A:

Idag vill vi tacka för allt gloria som finns i våra liv. (LJUSTÄDNING)
Tack för höststart och nyårsfeelis.

Tack för guldkorn i vardagen.

Tack för allt det som vi kommer att få lära oss
och vara med om det här läsåret.
Tack för människor som sprider mera gloria
än kyrie. Ge oss mod att bryta dåliga mönster
och kraft att visa varandra ännu större kärlek.
Ära vare Gud i höjden!

B:

Välsigna våra skolor; alla elever, lärare och skol-
personal. (LJUSTÄDNING)
Hjälp oss att tillsammans skapa ett
läsår och en skola som gör oss och den här
världen finare och kärleksfullare.

Tack för kärleken som övervinner allt!

Amen.

Predikan på konfirmationshögmässa (4 sön e pingst)

(Luk 15:1-10)

”Sista hela dagen på skribalägren firade vi gudstjänst tillsammans. Kommer ni ihåg? En gudstjänst som vi skapade tillsammans. Ni valde bibeltexter, smyckade kyrkan, valde psalmer, övade sånger, skrev böner och predikade. Kommer ni ihåg vad predikan handlade om?

Istället för ett tal dramatiserade ni en bibeltext. Berättelsen om den förlorade sonen. Den finns i samma kapitel i Bibeln som dagens evangelium om det förlorade fåret och läses vart tredje år just på den här söndagen. Den fjärde söndagen efter pingst.Om jag kommer rätt ihåg så var flera av er med i predikan på ert skribaläger.

Liknelserna i Lukas evangeliets femtonde kapitel handlar om någon eller något som går vilse, som går förlorat, som tappas bort. Det är den yngre sonen, det är ett får och det är ett mynt.

Ibland går vi vilse i världen. Vi kanske lockas att söka lyckan på fel ställen. Vi kanske blir bortvillade av andra som inte vill oss väl. Vi kanske har oturen att trilla ner på en plats där andra har svårt att se oss. Då får vi komma ihåg att Jesus aldrig slutar leta efter sina borttappade får. Att vår himmelske fader alltid möter oss med öppna armar när vi söker oss hemåt igen. Då blir det fest! Och änglarna stämmer in i gloriasången!

När Jesus berättar de här liknelserna förklarar han för fariséerna varför han umgicks med syndare och tullindrivare.  Det var de bristfälliga, de vilsna, de i andras ögon orena människorna som behövde honom. Det var de som han hade kommit för att leta reda på. Det var för dem han ville slakta gödkalven och ställa till fest! Det var för deras skull han gav sitt eget liv.

Tänk att det finns en kärlek så stor att den ger sitt eget liv?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den aldrig söker sitt?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den skapar liv?!

Ibland går vi vilse i världen men vi är alltid, alltid välkomna hem igen!

Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill fortsätta att leva i den tro och den kyrka som ni blivit döpta till. Änglarna i himlen gläder sig och Gud slaktar gödkalven och ställer till med stor fest! Sedan sänds ni ut för att tjäna Gud och era medmänniskor med glädje. Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att ni bär med er under ert fortsatta livsäventyr. Samtalen, lekarna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna på kill- och tjejsnacket, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, aha-upplevelserna,  högmässorna, gemenskapen, sångerna, bönebandet och mycket, mycket mer.

Ni är sååå fina! Underbara! Sköna! Skapade av Gud till mästerverk! Fulla med potential och gåvor!Världen är bättre för att ni finns och ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att vara med och göra den ännu skönare, vackrare och kärleksfullare. Ni är kallade att vara med och leta efter de borttappade fåren, mynten, sönerna och döttrarna. Ni är kallade att umgås med de bristfälliga, de vilsna, de i andra människors ögon orena människorna. Ni är kallade att ställa till fest varje gång som någon hittar hem igen. Och när ni själva någon gång går vilse i världen får ni komma ihåg att ni alltid får krypa upp i den famn som ni bars eller gick fram till i dopet. Jesus har lovat att han är med oss alla dagar intill tidens slut.

Bästa föräldrar och faddrar. Vilka fantastiska ungdomar ni har! För ungefär femton, sexton år sedan föddes de ungdomar som idag blir konfirmerade. Tänk vad tiden har gått! Då fick ni föräldrar ta emot dem i era famnar och era hjärtan. Då föddes den kärlek som blev det hem där ungdomarna fått växa upp. En kärlek vars styrka och omfång knappast kan beskrivas med ord. Och ni faddrar fick hedersuppdraget att tillsammans med föräldrarna ansvara för barnets kristna fostran. Ni har fått ha ett alldeles särskilt förhållande till barnet. Och även om ungdomarna idag tar ett steg in i vuxenvärlden behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner.

Vilken fest vi har idag! Vilket gloria! Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt! Amen.