Predikan och kyrkans förbön på skolgudstjänst 150813

(Luk 18:9-14)

Predikan

Varje gång vi har skribaträffar brukar vi dela dagens kyrie och dagens gloria. Kyrie och gloria sjunger man i gudstjänsten. Det har vi också gjort idag.

Kyrie är bön om hjälp. Kyrie handlar om allt det som är tungt i livet, det som vi behöver hjäp med och det som vi är förtvivlade över. I kyrie får vi be för allt det trasiga, ångestfyllda, smärtsamma, obegripliga och hopplösa. Herre förbarma dig över oss.

Gloria är tacksägelse och lovprisning. Gloria handlar om allt det fina i livet. I gloria jublar vi över allt som är gott och tackar för våra liv, vår lycka, våra skratt. Ära vare Gud i höjden!

Idag vill jag dela med er mitt kyrie och mitt gloria inför läsåret som vi har framför oss.

Mitt kyrie är stressen inför terminsstarten som innebär arbete, studier, vardagsrutiner och ett helt annat tempo än sommorlovstempot. Nu får jag inte sova länge på morgnarna och inte heller slappa dagarna i ändå. Nu måste jag ta itu med allt det som behövs göras för att hösten ska fungera. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är oron för de människor i min närhet som kämpar extra hårt med allt det som livet innebär. Min femårige kompis som är svårt sjuk i cancer, min prästkollega som känner sig vilsen och alla de människor tyngda av kyrier som jag träffar i mitt jobb. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är sorgen över alla människor som känner ett behov av att vara värdefullare, viktigare, populärare än andra. Som ställer sig längst fram i templet eller i kyrkan eller i klassrummet och tackar för att de inte är som andra människor. Som kanske till och med dissar och gör livet svårt för andra. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är smärtan hos alla människor som står avsides, ensamma och inte ens vågar lyfta blicken. Som blir utstängda, glömda eller till och med dissade av andra människor. Som längtar efter att bli sedda, omtyckta och älskade. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt gloria är höststart och nyårsfeelis. Nu vänder vi blad till ett nytt och spännande läsår. Vad månne ska hända i höst? Vad får vi vara med om? Vad behöver jag göra för att skolåret ska bli så bra som möjligt? Hur vill jag forma min höst och mitt läsår? Nu har jag också chansen att välja om jag sprider en massa kyrie eller en massa gloria. Eller egentligen väljer jag ju varje gång jag möter en annan människa. Kyrie eller gloria? Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är tron på att Jesus har lovat att han aldrig någonsin lämnar oss ensamma. I hans hand vilar min femårige kompis, min prästkollega och alla människor som är tyngda av kyrier i sina liv. Jesus säger i Bibeln: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag skall skänka er vila. Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är alla människor som bryter sociala mönster och vågar gå mot strömmen. Som tar med alla som vill vara med, som ser dem som behöver bli sedda och som ofta har ett uppmuntrande ord att dela med sig. Som aldrig dissar utan försöker göra livet lättare för andra. Ära vare Gud i höjden!

Mitt gloria är tron på att Kärleken övervinner allt och att alla människor är värdefulla, älskade och önskade.

Du är värdefull!
Du är unik!
Du är Guds vackra avbild!
Du bör älska dig själv!
Du är hoppet i Kristi blick!

Ära vare Gud i höjden!

Alla människor har både kyrie och gloria i sitt liv. Livet är sådant. Men vi kan välja om vi är med och skapar mera kyrie eller mera gloria. En person som spred mycket gloria i sitt alldeles för korta liv var John-Einar eller Jonne som han kallades. Jonne omkom i en motorcykelolycka när han var 19 år. Det är två år sedan. Hela hösten 2011 var ett enda stort kyrie i många människors liv och i församlingens ungdomsverksamhet. Ändå är det gloria som jag förknippar allra mest med Jonne som person. Jonne var nämligen en sådan som tyckte om alla människor, som talade med alla, som tog med alla och som ofta hade ett uppmuntrande ord att dela med sig. Jonne spred så mycket glädje, så mycket gloria. Jonne är min förebild.

Nu består tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är kärleken! Amen.

[SÅNG - You are loved]

KYRKANS FÖRBÖN

M:

Vi ber.

I bön om tro, hopp och kärlek kommer vi
inför dig Gud. Tack för att du hör vår bön
och möter oss med kärlek

B:   

Idag vill vi be för allt kyrie som vi bär på. (LJUSTÄDNING)
Vi ber för all stress som terminsstarten innebär.
Vi ber för ork och tillräckligt med sömn.
Vi ber för alla som kämpar extra hårt med allt
det som livet innebär. Bär dem och hjälp dem.
Vi ber för alla som känner sig ensamma och
som inte vågar lyfta blicken. Hjälp oss att se
varandra. Herre, förbarma dig över oss.

A:

Idag vill vi tacka för allt gloria som finns i våra liv. (LJUSTÄDNING)
Tack för höststart och nyårsfeelis.

Tack för guldkorn i vardagen.

Tack för allt det som vi kommer att få lära oss
och vara med om det här läsåret.
Tack för människor som sprider mera gloria
än kyrie. Ge oss mod att bryta dåliga mönster
och kraft att visa varandra ännu större kärlek.
Ära vare Gud i höjden!

B:

Välsigna våra skolor; alla elever, lärare och skol-
personal. (LJUSTÄDNING)
Hjälp oss att tillsammans skapa ett
läsår och en skola som gör oss och den här
världen finare och kärleksfullare.

Tack för kärleken som övervinner allt!

Amen.

Predikan på konfirmationshögmässa (4 sön e pingst)

(Luk 15:1-10)

”Sista hela dagen på skribalägren firade vi gudstjänst tillsammans. Kommer ni ihåg? En gudstjänst som vi skapade tillsammans. Ni valde bibeltexter, smyckade kyrkan, valde psalmer, övade sånger, skrev böner och predikade. Kommer ni ihåg vad predikan handlade om?

Istället för ett tal dramatiserade ni en bibeltext. Berättelsen om den förlorade sonen. Den finns i samma kapitel i Bibeln som dagens evangelium om det förlorade fåret och läses vart tredje år just på den här söndagen. Den fjärde söndagen efter pingst.Om jag kommer rätt ihåg så var flera av er med i predikan på ert skribaläger.

Liknelserna i Lukas evangeliets femtonde kapitel handlar om någon eller något som går vilse, som går förlorat, som tappas bort. Det är den yngre sonen, det är ett får och det är ett mynt.

Ibland går vi vilse i världen. Vi kanske lockas att söka lyckan på fel ställen. Vi kanske blir bortvillade av andra som inte vill oss väl. Vi kanske har oturen att trilla ner på en plats där andra har svårt att se oss. Då får vi komma ihåg att Jesus aldrig slutar leta efter sina borttappade får. Att vår himmelske fader alltid möter oss med öppna armar när vi söker oss hemåt igen. Då blir det fest! Och änglarna stämmer in i gloriasången!

När Jesus berättar de här liknelserna förklarar han för fariséerna varför han umgicks med syndare och tullindrivare.  Det var de bristfälliga, de vilsna, de i andras ögon orena människorna som behövde honom. Det var de som han hade kommit för att leta reda på. Det var för dem han ville slakta gödkalven och ställa till fest! Det var för deras skull han gav sitt eget liv.

Tänk att det finns en kärlek så stor att den ger sitt eget liv?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den aldrig söker sitt?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den skapar liv?!

Ibland går vi vilse i världen men vi är alltid, alltid välkomna hem igen!

Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill fortsätta att leva i den tro och den kyrka som ni blivit döpta till. Änglarna i himlen gläder sig och Gud slaktar gödkalven och ställer till med stor fest! Sedan sänds ni ut för att tjäna Gud och era medmänniskor med glädje. Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att ni bär med er under ert fortsatta livsäventyr. Samtalen, lekarna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna på kill- och tjejsnacket, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, aha-upplevelserna,  högmässorna, gemenskapen, sångerna, bönebandet och mycket, mycket mer.

Ni är sååå fina! Underbara! Sköna! Skapade av Gud till mästerverk! Fulla med potential och gåvor!Världen är bättre för att ni finns och ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att vara med och göra den ännu skönare, vackrare och kärleksfullare. Ni är kallade att vara med och leta efter de borttappade fåren, mynten, sönerna och döttrarna. Ni är kallade att umgås med de bristfälliga, de vilsna, de i andra människors ögon orena människorna. Ni är kallade att ställa till fest varje gång som någon hittar hem igen. Och när ni själva någon gång går vilse i världen får ni komma ihåg att ni alltid får krypa upp i den famn som ni bars eller gick fram till i dopet. Jesus har lovat att han är med oss alla dagar intill tidens slut.

Bästa föräldrar och faddrar. Vilka fantastiska ungdomar ni har! För ungefär femton, sexton år sedan föddes de ungdomar som idag blir konfirmerade. Tänk vad tiden har gått! Då fick ni föräldrar ta emot dem i era famnar och era hjärtan. Då föddes den kärlek som blev det hem där ungdomarna fått växa upp. En kärlek vars styrka och omfång knappast kan beskrivas med ord. Och ni faddrar fick hedersuppdraget att tillsammans med föräldrarna ansvara för barnets kristna fostran. Ni har fått ha ett alldeles särskilt förhållande till barnet. Och även om ungdomarna idag tar ett steg in i vuxenvärlden behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner.

Vilken fest vi har idag! Vilket gloria! Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt! Amen.

Predikan på konfirmationshögmässa (2 sön efter påsk)

Det ställs många krav på oss. Var duktig i skolan! Har du kommit ihåg att fixa det här och det här och det här? Vad skall du göra med ditt liv? Vad skall du bli när du blir stor? Varför tar du inte bättre hand om din hälsa! Du måste motionera oftare! Du måste jobba mera! Du måste vara en bättre förälder/ett skötsammare barn/en godare vän! Du vill väl se ut som modellerna i tidningen och på tv:n?! Du hinner nog med det där också! Köp det här! Och det här! Och det här!

 

Ibland kan det kännas som om vi drunknar i alla krav som ställs på oss. I den första versen i sången som Chrisu sjöng ropar vågorna mitt namn och skrattar åt mig. Du kommer aldrig att klara av att gå på vattnet! Du kommer aldrig att vinna!

 

Värst är de krav som vi ställer på oss själva. Jag är inte nöjd. Jag är inte tillräckligt bra. Jag duger inte. Jag är inte vacker utan ful. Jag är inte god. Jag misslyckas. Jag är värdelös. Jag är inte värd att älska, varken av någon annan eller mig själv.

 

Fienden som heter självförakt tornar upp framför oss. I den andra versen av sången är det fiendejätten som ropar mitt namn och skrattar åt mig. Du kommer aldrig att besegra mig! Du som är så liten! Du som bara har en sten och en slunga att slåss med. Du kommer aldrig att vinna!
 

Bland alla dessa röster som ropar på oss, som skrattar åt oss, ropar också Herdens röst. Han berättar en annan berättelse om oss och våra liv. Han talar sanningen röst, the voice of truth. När Petrus håller på att sjunka ner i vågorna sträcker Han ut sin hand och drar upp honom. När David slungar stenen mot Goliat ser Han till att stenen träffar på rätt ställe, med rätt kraft.

 

Herden säger till oss i dagens bibeltexter:

 

”Jag skall leta efter de vilsegågna och hämta de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående!”.

 

”Jag känner mina får, och de känner mig.”

 

”De skall lyssna till min röst”.

 

Bibeln och kristendomen handlar om befrielse. Befrielse från all det som som håller oss bundna. Inte ens i den mörkaste dal behöver vi frukta något ont. Vi är precis sådana som vi ska vara. Skapade av mästaren till mästerverk. Skapade övermåttan underbara. Bibelberättelserna uppmuntrar oss att frimodigt stiga ut på havet, att frimodigt rikta slungan och skjuta stenen mitt i själföraktets panna. Det är den rösten vi behöver lyssna på. Det är den rösten vi behöver följa.

 

Den gode herden överger oss inte, han flyr inte när han ser vargen komma, han känner oss och ger sitt liv för oss.

 

Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill leva i den tro och den kyrka som dopet välkomnar oss in i. Ni blir välsignade och sänds ut i världen att tjäna Gud och er medmänniska med glädje. Ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att lyssna till befrielsens och sanningens röst och hjälpa andra att höra den.

 

Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att hjälper er att urskilja den goda Herdens röst bland alla andra röster. Inte bara att urskilja den utan också att välja att följa den. Samtalen, aha-upplevelserna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna båda på lägret och på sista träffen, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, högmässorna, Ninja, gemenskapen, sångerna, bönebandet och mycket, mycket mer.
 

Ni är sååå fina! Underbara. Sköna. Skapade av Gud till mästerverk. Fulla med potential och gåvor. Låt ingen röst som tycker annorlunda bli den sanning som ni lever efter utan kom ihåg:

 

Du är värdefull.

Du är unik.

Du bör älska dig själv.

Du är Guds vackra avbild.

Du är hoppet i Kristi blick.
(Maria Sundblom Lindberg)

 

Bästa föräldrar och faddrar. Vilken fest vi har idag! Tacksamhet, stolthet och förundran fyller våra hjärtan. Tänk vad tiden har gått sedan de här miraklen föddes in i era liv och era hjärtan! Idag får vi stämma in i änglarnas lovsång på julnatten och tacka Gud för era ungdomar! Gloria in excelsis Deo! Och även om de har kommit så här långt på sin livsväg, sin livsresa, behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner!

 

Som avslutning på den här predikan ska vi få höra Christer sjunga refrängen till sången Voice of Truth en gång till.

Predikan på konfirmationshögmässa (1 sön e påsk)

Idag är det fest! Fest därför att vi har konfirmation och fest därför att vi fortsätter att fira påskens glädjebudskap om befrielse, förlåtelse och evigt liv. Vi firar i sju hela veckor. Egentligen är varje högmässa en påskfest som vi firar för att Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Högmässan och gudstjänstens delar har gått som en röd tråd i skriban det senaste året. Vi har fokuserat på sex stycken gudstjänstord: credo, kyrie, sanctus, Agnus Dei, pax och gloria. Genom olika övningar, diskussioner, uppgifter, lekar, samtal och andakter har vi gjort en djupdykning i gudstjänsten och den kristna tron. Vi har kopplat orden till våra egna liv. Vad tror jag på? Vad är dagens kyrie, dvs det som är jobbigt just nu? Vad är heligt? Vem är Jesus? Hur lever man ett gott och kärleksfullt liv? Vad är dagens gloria, dvs det som jag är tacksam för just nu? Tre av orden kan ni läsa om på sista sidan i gudstjänstagendan.

Vilket ord passar bäst till dagens konfirmationshögmässa? Det skulle förstås kunna vara gloria eftersom vi en festdag som idag gärna stämmer in i änglarnas lovsång. Gloria in excelsis Deo! Eller sanctus eftersom stora livshändelser ofta berör oss djupt, vi förundras över livet och stunden blir helig. Ett möte med Gud.

Evangelitexten väljer ändå ett annat ord. ”Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ’Frid åt er alla.’ Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren.” Dagens ord är pax. Pax är latin och betyder fred och frid. Pax är namnet på fridshälsningen som vi hälsar varandra just innan nattvarden. Prästen sjunger: "Herrens frid vare med er" och vi svarar: "Hans frid vare med dig". Sedan uppmanas vi att hälsa på varanda med Gud frid. Det kan vi göra genom att skaka hand eller varför inte kramas.

På några av skribalägren lärde vi oss att man också kan önska varandra frid genom att ge en helig kyss. Så som Paulus berättar att man gjorde. Kommer ni ihåg? Jenni, får jag visa på dig? Så här gör man i den koptiska kyrkan.

Man vänder sig två och två mot varandra. Först håller man om varandras händer och för sedan händerna mot munnen och öppnar till sista händerna i en hälsning. Hela tiden tittar man varandra i ögonen.

Pax symboliserar både vår gemenskap med varandra och den frid som Gud ger oss. I pax får vi önska varandra Guds frid och öva oss i att leva i fred. Efter högmässan kallas vi att gå ut i världen och skapa frid och fred genom att älska och tjäna varandra. Gudstjänsten formar mönstret för den kristnes liv. Högmässan firas på rätt sätt när den fortsätter i vardagen. När vi i dag delar nattvardens bröd kallas vi att dela bröd med dem som behöver det.

I vårt böneband har paxpärlan röd liturgisk färg. Både därför att rött är den heliga Andens färg, Anden som hjälper oss att bära frukt, att älska vår nästa, och därför att rött också är kärlekens färg. Pax är nästankärlek, kärlek till medmänniskan.

Så tillbaka till evangelietexten. ”Jesus sade till dem igen: ’Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.’ Sedan andades han på dem och sade: ’Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden’.”

Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill fortsätta att leva i den tro och den kyrka som ni blivit döpta till. Ni blir välsignade och då andas Jesus på er och ni får ta emot helig ande. Och liksom Jesus sände lärjungarna sänder han er idag. Ni får gå i frid, med pax i hjärtat, och tjäna Gud och er medmänniska med glädje.

Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att ni bär med er. Samtalen, lekarna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna på kill- och tjejsnacket, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, vattenleken, aha-upplevelserna,  högmässorna, gemenskapen, sångerna, bönebanden och mycket, mycket mer.

Ni är sååå fina! Underbara! Sköna! Skapade av Gud till mästerverk! Fulla med potential och gåvor!

Världen är bättre för att ni finns och ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att vara med och göra den ännu skönare, vackrare och kärleksfullare. Och om ni någongång går vilse i världen får ni komma ihåg att ni alltid får krypa upp i den famn som ni bars eller gick fram till i dopet. Jesus har lovat att han är med oss alla dagar intill tidens slut.

Bästa föräldrar och faddrar. Vilka fantastiska ungdomar ni har! För ungefär femton, sexton år sedan föddes de ungdomar som idag blir konfirmerade. Tänk vad tiden har gått! Då fick ni föräldrar ta emot dem i era famnar och era hjärtan. Då föddes den kärlek som blev det hem där ungdomarna fått växa upp. En kärlek vars styrka och omfång knappast kan beskrivas med ord. Och ni faddrar fick hedersuppdraget att tillsammans med föräldrarna ansvara för barnets kristna fostran. Ni har fått ha ett alldeles särskilt förhållande till barnet. Och även om ungdomarna idag tar ett steg in i vuxenvärlden behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner.

Vilken fest vi har idag! Vilket gloria! Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt! Amen.

Predikan på 1 sön e trettondagen 2013

Det är dop. Familjen har städat, pyntat och bakat. Lite stressigt blev det mot slutet och tröttheten gör sig påmind. Men det är ändå glädjen som ligger överst. Glädjen, tacksamheten och förundran över miraklet som de har fått ta emot. Många tack och många böner om beskydd viskas tyst av dem som samlats kring dopfunten.

Babyn vaggas i en trygg vuxenfamn. Vi lyssnar på bibelordet om Jesus som ville att barnen skulle komma till honom, som tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. Tillsammans som familj och församling bär vi fram babyn till dopet, till Jesus famn.

När prästen håller dopvattnet över babyns huvud glittrar Betlehemsstjärnan och visar vägen till babyn i krubban. Om vi lyssnar riktigt noga hör vi änglakören jublande sjunga: Ära vare Gud i höjden. Gloria in exelcis Deo. I dopet möts himmel och jord. Anden, som babyn får som gåva, viskar i hennes hjärta. ”Du är min älskade dotter. Du är min utvalda.”

När föräldrarna, faddrarna och prästen lägger händerna på babyns huvud är det Jesus händer som smeker hårtofsarna och välsignar underverket som bärs fram.

Babyn vaggas i en trygg vuxenfamn. Det är livsviktigt. Barnet buret bär den vuxne som författaren Gunnar Ekman så vist utryckt det. När barnet blir hållet och kramat som liten byggs en grundtrygghet till livet och till sig själv som håller och bär när barnet blir vuxen.

Att få vila i en trygg famn är livsviktigt. Inte bara när man är baby utan hela livet igenom. Ibland går vi vilse i livet, i världen, och då får vi komma ihåg att vi alltid får återvända till vårt dop och krypa upp i Jesus famn. Vi är alltid välkomna hem. Vid dopet fick vi ta emot ett löfte. Jesus lovade att han är med oss alla dagar. Alla dagar!

I Bibeln berättas det att varje gång som någon hittar tillbaka hem blir det kalas och fest. När det är dop är det kalas och fest. Vi firar att den som döps har fått komma hem. Hem till Guds stora familj och hem till sina föräldrar och syskon.

När det är kalas och fest brukar man ge gåvor till den man firar. Vid dopet får barnet gåvor av församlingen, faddrar, släkt och vänner. Men den allra viktigaste gåvan som den döpte får ta emot är de gåvor som vår himmelska Fader ger; medlemskap i Guds rike, helig Ande, syndernas förlåtelse och evigt liv. Ära vare Gud i höjden. Gloria in exelcis Deo.

När Jesus döptes i floden Jordan av Johannes Döparen inleddes hans tjänst och hans kallelse. Anden. I dopet har vi också fått vår kallelse. Att som Kristi lärjungar tjäna Gud och vår nästa. Att leva ett liv i kärlek och generositet.

På facebook fick jag igår ta del av en film som heter ”I Like Adoption” = ”Jag gillar adoption”. Filmen är publicerad på en nätsida som heter "I Like Giving". Med sidan vill grundarna uppmuntra människor att dela med sig genom att samla in berättelser om människor som på ett fantastiskt sätt öppnat sina hjärtan och delat med sig, gett till andra. Deras generositet har förvandlat människors liv.

I filmen ”I Like Adoption” får man höra och se berättelsen om familjen Dennehy som beslutat dela med sig av gåvan ”familj” till nio barn från hela världen. Sammanlagt har familjen Dennehy 12 barn och av dem är nio barn adopterade. Nio barn som så desperat behöver ett hem och en familj och den villkorslösa kärlek paret Dennehy vill ge. Ett av barnen, George, är adopterad från Rumänien. Han saknar armar och när familjen Dennehy räddar honom vid ett och ett halvt års ålder väger han inte mer än en liten baby. Tack vara den kärlek och omvårdnad som familjen Dennehy ger honom blomstrar han och George är idag en stark ung vuxen man med en otrolig musikalisk förmåga. Han spelar både piano, gitarr och cello och har blivit lite av ett fenomen på de sociala medierna på Internet.

George är ett av de nio barn som familjen Dennehy öppnat sitt hem och sina hjärtan för. Även de andra adopterade barnen har olika former av specialbehov, synliga eller osynliga. Familjen Dennehy bär de barn som inte skulle ha blivit burna så att barnen får växa upp till trygga vuxna som kan bära sig själva. Genom att de här fina, fantastiska barnen har fått en familj och villkorslös kärlek hör de Gud viska i deras hjärtan: Du är mitt älskade barn, du är min utvalda.

Om du bara har möjlighet föreslår jag att du går in på ilikegiving.com och tar del av de många underbara berättelserna om människor som ger till andra det de har fått att förvalta. För mig är det det här som kristen tro handlar om - att med den heliga Andens hjälp dela med sig av det vi har fått att förvalta. Istället för att vara jagcentrerade behöver vi öva oss i att vara ducentrerade.

När vi firar nattvard möts himmel och jord. Betlehemsstjärnan glittrar och tindrar och påminner om undrens natt då himlen steg ner på jorden, då kärleken tog mänsklig gestalt. Änglakören jublar och prisar Gud. Gloria in exelsis Deo. I våra hjärtan viskar Anden: ”Du är mitt älskade barn. Du är min utvalda.”

Nyårspredikan 2013

Nyårsdagens predikan som jag höll i Mikaelskyrkan kan du läsa på församlingens blogg.

Ett Välsignat Nytt År 2013!