Predikan på 1 sön e trettondagen 2013

Det är dop. Familjen har städat, pyntat och bakat. Lite stressigt blev det mot slutet och tröttheten gör sig påmind. Men det är ändå glädjen som ligger överst. Glädjen, tacksamheten och förundran över miraklet som de har fått ta emot. Många tack och många böner om beskydd viskas tyst av dem som samlats kring dopfunten.

Babyn vaggas i en trygg vuxenfamn. Vi lyssnar på bibelordet om Jesus som ville att barnen skulle komma till honom, som tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. Tillsammans som familj och församling bär vi fram babyn till dopet, till Jesus famn.

När prästen håller dopvattnet över babyns huvud glittrar Betlehemsstjärnan och visar vägen till babyn i krubban. Om vi lyssnar riktigt noga hör vi änglakören jublande sjunga: Ära vare Gud i höjden. Gloria in exelcis Deo. I dopet möts himmel och jord. Anden, som babyn får som gåva, viskar i hennes hjärta. ”Du är min älskade dotter. Du är min utvalda.”

När föräldrarna, faddrarna och prästen lägger händerna på babyns huvud är det Jesus händer som smeker hårtofsarna och välsignar underverket som bärs fram.

Babyn vaggas i en trygg vuxenfamn. Det är livsviktigt. Barnet buret bär den vuxne som författaren Gunnar Ekman så vist utryckt det. När barnet blir hållet och kramat som liten byggs en grundtrygghet till livet och till sig själv som håller och bär när barnet blir vuxen.

Att få vila i en trygg famn är livsviktigt. Inte bara när man är baby utan hela livet igenom. Ibland går vi vilse i livet, i världen, och då får vi komma ihåg att vi alltid får återvända till vårt dop och krypa upp i Jesus famn. Vi är alltid välkomna hem. Vid dopet fick vi ta emot ett löfte. Jesus lovade att han är med oss alla dagar. Alla dagar!

I Bibeln berättas det att varje gång som någon hittar tillbaka hem blir det kalas och fest. När det är dop är det kalas och fest. Vi firar att den som döps har fått komma hem. Hem till Guds stora familj och hem till sina föräldrar och syskon.

När det är kalas och fest brukar man ge gåvor till den man firar. Vid dopet får barnet gåvor av församlingen, faddrar, släkt och vänner. Men den allra viktigaste gåvan som den döpte får ta emot är de gåvor som vår himmelska Fader ger; medlemskap i Guds rike, helig Ande, syndernas förlåtelse och evigt liv. Ära vare Gud i höjden. Gloria in exelcis Deo.

När Jesus döptes i floden Jordan av Johannes Döparen inleddes hans tjänst och hans kallelse. Anden. I dopet har vi också fått vår kallelse. Att som Kristi lärjungar tjäna Gud och vår nästa. Att leva ett liv i kärlek och generositet.

På facebook fick jag igår ta del av en film som heter ”I Like Adoption” = ”Jag gillar adoption”. Filmen är publicerad på en nätsida som heter "I Like Giving". Med sidan vill grundarna uppmuntra människor att dela med sig genom att samla in berättelser om människor som på ett fantastiskt sätt öppnat sina hjärtan och delat med sig, gett till andra. Deras generositet har förvandlat människors liv.

I filmen ”I Like Adoption” får man höra och se berättelsen om familjen Dennehy som beslutat dela med sig av gåvan ”familj” till nio barn från hela världen. Sammanlagt har familjen Dennehy 12 barn och av dem är nio barn adopterade. Nio barn som så desperat behöver ett hem och en familj och den villkorslösa kärlek paret Dennehy vill ge. Ett av barnen, George, är adopterad från Rumänien. Han saknar armar och när familjen Dennehy räddar honom vid ett och ett halvt års ålder väger han inte mer än en liten baby. Tack vara den kärlek och omvårdnad som familjen Dennehy ger honom blomstrar han och George är idag en stark ung vuxen man med en otrolig musikalisk förmåga. Han spelar både piano, gitarr och cello och har blivit lite av ett fenomen på de sociala medierna på Internet.

George är ett av de nio barn som familjen Dennehy öppnat sitt hem och sina hjärtan för. Även de andra adopterade barnen har olika former av specialbehov, synliga eller osynliga. Familjen Dennehy bär de barn som inte skulle ha blivit burna så att barnen får växa upp till trygga vuxna som kan bära sig själva. Genom att de här fina, fantastiska barnen har fått en familj och villkorslös kärlek hör de Gud viska i deras hjärtan: Du är mitt älskade barn, du är min utvalda.

Om du bara har möjlighet föreslår jag att du går in på ilikegiving.com och tar del av de många underbara berättelserna om människor som ger till andra det de har fått att förvalta. För mig är det det här som kristen tro handlar om - att med den heliga Andens hjälp dela med sig av det vi har fått att förvalta. Istället för att vara jagcentrerade behöver vi öva oss i att vara ducentrerade.

När vi firar nattvard möts himmel och jord. Betlehemsstjärnan glittrar och tindrar och påminner om undrens natt då himlen steg ner på jorden, då kärleken tog mänsklig gestalt. Änglakören jublar och prisar Gud. Gloria in exelsis Deo. I våra hjärtan viskar Anden: ”Du är mitt älskade barn. Du är min utvalda.”

Nyårspredikan 2013

Nyårsdagens predikan som jag höll i Mikaelskyrkan kan du läsa på församlingens blogg.

Ett Välsignat Nytt År 2013!

Predikan på tredje söndagen i advent 2012.

”Adventsljusen tänder vi
ett efter ett:
en brinnande bön
för sanning och rätt.

Det tredje ska lysa
för alla som lider
som kämpar och drömmer
om lyckliga tider.”

Förra veckan och den inkommande veckan firar vi Agnus Dei – julfester med konfirmanderna. Sex av våra träffar har gudstjänstteman och decemberträffarna har det för julen passande temat Agnus Dei. Agnus Dei är latin och betyder ”O Guds lamm”. Agnus Dei – julfesterna handlar därför om Jesus. I högmässan sjunger vi Agnus Dei strax före vi går till nattvardsbordet. Agnus Dei blev en del av mässan på 700-talet.

Agnus Dei lyder så här:

O Guds lamm, som bär all världens synder, förbarma dig över oss.

O Guds lamm, som bär all världens synder, förbarma dig över oss.

O Guds lamm, som bär all världens synder, giv oss din frid.

Agnus Dei har många bibliska förebilder. Moseböckernas beskrivningar av den Stora Försoningsdagen då två oskyldiga bockar fördes fram till översteprästen som lade sina händer på djuren och ”överförde” hela folkets synder på dem… de blev syndabockar. Profeten Jesajas profetia om den lidande tjänaren som fanns sig i lidandet, öppnade inte sin mun, som var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps. Men framförallt Johannes Döparens möte med Jesus då han genom gudomlig ingivelse säger: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd”… ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd”.

I Agnus Dei får vi be till Jesus. Vi får bekänna allt det om han gjort för oss i sitt offer på korset. Vi får be att han förlåter oss och förbarmar sig över oss. Sedan får vi gå fram och ta emot allt detta i brödet och vinet. Det är stort. Större än vi kan förstå. Ett mysterium.

När vi sjunger Agnus Dei stämmer vi in i Johannes Döparens bekännelse och om vi lyssnar riktigt noga hör vi kanske profetens röst. Han som ropade:

”Gör vägen rak för Herren!”

”Omvänd er, himmelriket är nära!”

”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen!”

”Där är Guds lamm!”

På första advent predikade jag här i domkyrkan om dagens Sanctus som kan fungera som en andlig övning i att se det heliga i tillvaron. Det som får oss att förundras över Gud som är större än vi någonsin kan förstå. Det som får oss att bekänna Jesus Kristus som vår Herre och Kung.

Vad kan då vara dagens Agnus Dei? Vad är det i våra liv som vi behöver vända oss om ifrån? Vad är det i våra liv som vi behöver vi be om förlåtelse och förbarmande för? Bär vi sådan frukt i vår vardag som hör till omvändelsen? Gör vi vägen rak för Herren i mötet med våra medmänniskor?

Naturligtvis finns det många saker i mitt eget liv som är mitt eget personliga Agnus Dei. Sådant som jag behöver bekänna och arbeta med. Men idag vill jag i första hand lyfta fram vårt gemensamma Agnus Dei. Vi bär alla del i världens skuld.

Vårt Agnus Dei idag är kanske framförallt sorgen och förstummelsen över skolmassakern i USA där 20 barn och 6 vuxna sköts ihjäl i fredags. ”Vem kan titta in i ett litet barns ansikte och sedan skjuta?” undrar Tamara Doherty idagens Husis och det gör säkert de flesta av oss andra också. Det är ofattbart, obegripligt och vi ropar om Guds förlåtelse och förbarmande. Vi behöver hjälp med att kämpa mot världens ondska och kraft och mod att bygga ett samhälle och en värld där illamående och psykiskt sjuka får stöd och vård. Vi behöver be om förlåtelse för ett samhälle och en värld där de starkare gagnas och de svagare blir allt mer utsatta. Vi behöver Jesus hjälp att göra vägen rak för tron, hoppet och kärleken. Vi behöver omvända oss och arbeta för himmelrikets utbredelse. Vi behöver bära sådan frukt som bygger upp istället för bryter ner.

O Guds lamm, som bär all världens synder, förbarma dig över oss!

All vår sorg, vår ångest, vår förtvivlan. All vår bristfällighet, vår själviskhet, vår likgiltighet. Allt detta får vi bära fram när vi sjunger Agnus Dei. Men också all vår omsorg, vår kampvilja och vår kärlek.

Tillsammans får vi sedan gå fram och dela bröd och vin. I de heliga gåvorna får vi ta emot förlåtelse, liv och salighet. Vi blir delar i samma kropp och tillsammans tar vi emot kallelsen av av Herren Jesus Kristus. Att gå i frid och tjäna. Tjäna Herren i allt det vi gör. I våra hem, på våra arbetplatser, i våra olika uppdrag. Med glädje.

O Guds lamm, som bär all världens synder, förbarma dig över oss.

O Guds lamm, som bär all världens synder, förbarma dig över oss.

O Guds lamm, som bär all världens synder, giv oss din frid.

Amen.

Predikan på första advent 2012

Gud, nu tänder vi vårt första ljus.

Låt det brinna i varje hjärta, hem och hus. Amen.

Under det senaste året har vi med ungdomarna och konfirmanderna fokuserat på sex viktiga ord eller delar i liturgin. Vi har gjort en djupdykning i gudstjänsten och kopplat mässan till våra egna liv.

Till exempel brukar vi börja våra träffar med att dela dagens kyrie och dagens gloria. Kyrie, som vi sjunger i början av gudstjänsten, står för det som är tungt i livet, det som vi behöver hjälp med och det som vi är förtvivlade över. Gloria, som vi sjunger genast efter kyrie, står för allt som är gott och som vi vill tacka Gud för - våra liv, vår lycka, våra skratt.

Vad är ditt kyrie och din gloria idag? Kanske du kan dela dem med en församlingsvän över kyrkglöggen och pepparkakorna?

Mitt kyrie är timmarna som inte riktigt räcker till just nu och att det finns så många människor i min närhet som kämpar med att orka med det som livet för med sig.

Min gloria är den här högmässan som jag har sett fram emot i flera veckor. Det är så fantastiskt fint att tillsammans med er få fira kyrkans nyår och inleda väntan på julens Herre.

Min gloria är också det roliga ungdomslägret som jag har fått vara med om den här helgen tillsammans med ljuvliga ungdomar.

Idag tänkte jag att vi kunde spinna vidare på det här sättet att koppla gudstjänsten till våra egna liv och fråga oss vad som är dagens hosianna eller dagens sanctus?

Hosianna sjunger vi med pompa och ståt och stor glädje på första advent men hosiannaropen tystnar inte efter det utan varje gång vi firar nattvard stämmer vi i inledningen av nattvardsliturgin in i hosiannaropen som ljöd när Jesus red in i Jerusalem och folkskaran hälsade honom som kung. Nattvardssången kallas sanctus som är latin och betyder ”Helig”. Sanctus är en av de äldsta delarna i vår gudstjänst och härstammar från den judiska synagogan. I mitten av 300-talet sjöngs sanctus som en del av liturgin i alla kristna kyrkor. Sanctus lyder så här:

Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad vare han, som kommer i Herren namn. Hosianna i höjden.

Inledningen av sanctus är hämtad ur Jesajas bok där det berättas: ”Herren satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. Och de ropade till varandra: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet. ”

I sanctus får vi förundras över Gud som är större, heligare än vi någonsin kan förstå ochvi stämmer in i hosiannaropen och hälsar Jesus välkommen som nattvardens herre.

Bönen hosianna är både en slags hyllning och en bön om hjälp, om frälsning.

Vad kan då i våra liv vara dagens sanctus? Vad är det i våra liv som får oss att förundras över Gud som är större, heligare än vi någonsin kan förstå? Vad är det i våra liv som doftar helighet? Vad är det i våra liv som gör att vi vill komma hit idag och sjunga hosianna? Vad är det i våra liv som gör att vi med glädje vill stämma in i lovsången och hyllningsropen? Vad är det i våra liv som gör att vi inser att vi behöver Jesus hjälp och frälsning? Eller om vi svänger på kakan… vad är det i Jesu liv och verksamhet som får oss att sjunga sanctus och hosianna?

Mitt sanctus idag är de fina, fina ungdomarna som jag fått tillbringa det här veckoslutet med. Mitt sanctus är den vackra, vackra vita snöfyllda skapelsen som i går glittrade i strålande solsken. Mitt sanctus är mina älskade, min nära och kära som jag får dela mitt liv och min vardag med. Mitt sanctus är adventstiden som inleds idag och det hopp, den längtan och den förväntan som genomsyrar den.

Vad är ditt sanctus?

Gudstjänsten formar mönstret för den kristnes liv. I gudstjänsten över vi oss att tjäna Gud och varandra. Vi delar nattvardens bröd och vi kallas att fortsätta dela bröd med vår nästa efter gudstjänsten. Högmässan tar inte slut när vi går hem utan den fortsätter i vardagen. Det har vi också övat oss i i skriftskolan under det senaste året.

Kanske frågan om dagens sanctus kan vara en andlig övning som vi bär med oss under adventsfastan då vi förbereder oss för att ta emot Honom som föddes i ett stall för 2000 år sedan och som varje år vill födas i krubban som finns i våra hjärtan? Kanske vi kan skriva ner dagens sanctus i en anteckningsbok , kanske vi kan nämna dagens sanctus i vår aftonbön eller kanske vi kan dela dagens sanctus med en vän?

Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad vare han, som kommer i Herren namn. Hosianna i höjden!

Amen.

Andakt på BUARP 2012

Jag har en dröm om en Kristuscentrerad kyrka. En kyrka som är lika radikal och brinnande som Herren Jesus Kristus själv. En kyrka som förkunnar Guds kärleksevangelium och som är tydlig och berörande i sitt budskap.

Jag har en dröm om en gudstjänstcentrerad kyrka. En kyrka som i första hand är en gudstjänstfirande gemenskap och som efter högmässan sänder ut oss i vardagen för att tjäna Herren med glädje. Hemma, på jobbet, bland vänner, på facebook, i mötet med främlingen på gatan.

Jag har en dröm om en högmässa som ungdomarna upplever som lika berörande som andakterna på skribalägret. En gudstjänst där barnen har en självklar plats och viktiga uppgifter. Där farbröderna får sjunga sina favoritpsalmer och tonårstjejerna Justin Biebers prayer.

Jag har en dröm om en kyrka där framgång inte mäts i medlemsantal, antal gudstjänstbesökare, ståtliga kyrkobyggnader eller vackert genomförda gudstjänster utan i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. En kyrka som törstar efter andens gåvor.

Jag har en dröm om en kyrka som har sitt hem i himlen men som står stadigt med fötterna på jorden. En kyrka som söker sin kraft från Gud och Guds ord men som inte är främmande för allt vad livet är utan som vågar kavla upp ärmarna och tjäna sina nästa.

Jag har en dröm om en kyrka som älskar. En kyrka som inte jagar medlemmar och världslig berömmelse utan sätter tid och resurser på att tjäna Gud och sin nästa. En kyrka som går i Kristi fotspår och besöker fängelser, lyssnar på vilsna och trötta själar, chattar på webben med sökande och ensamma, ber för sjuka, ger mat, kläder och husrum åt fattiga. En kyrka som lever som den barmhärtige samariern som stannar upp och plåstrar om.

Jag har en dröm om en kyrka och en mänsklighet som inte enbart ger av sitt överflöd utan, som den fattiga änkan i bibelberättelsen, ger allt hon har och är.

Jag har en dröm om en kyrka som vågar. Vågar vara motståndskraft och motkultur mot egocentrism, stress, konsumtionshysteri, exploatering av Moder jord och fattiga människor i utvecklingsländer.

Jag har en dröm om en kyrka som inte dömer, inte diskriminerar, inte stöter bort. En kyrka som har ett varmt och välkomnande ansikte och ett passionerat hjärta.

Jag har en dröm om en kyrka med en kyrklig debatt där vi inte dömer och trycker ner utan där vi visionerar om hur vi ska dela med oss och bygga upp. En kyrka och en debatt där det inte spelar någon roll om man är man eller kvinna, liberal eller konservativ, troende eller tvivlare.

Jag har en dröm om en kyrka där karismatiker, högkyrkliga, folkkyrkliga, lågkyrkliga, heavydiggare, tondöva, lovsångsdansare, stillsamma och energiska kan få möta Gud med sina gåvor och på sitt sätt.

Jag har en dröm om en enad Kristi kyrka. En kyrka där vi alla kan mötas kring samma altarbord. Och konkret bli en enda kropp, ett enda bröd, en enda mänsklighet.

Delar du samma dröm?

Predikan på 15 sön e pingst

Evangelietext: Matt 11:25-30

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” (Luk 2:14) Så berättar evangelisten Lukas om änglarnas sång under julnatten. Änglarna jublar över att: ”Dagen är kommen! Kärlek triumferar. Kristus är född åt oss i Betlehem…” (Ps 25).

I över 1900 år har änglarnas lovprisning ljudit över hela världen när människor har samlats för att fira gudstjänst, högmässa tillsammans. Änglarnas lovsång heter Gloria efter den latinska översättningen. Gloria betyder ära och har sjungits i högmässan sedan 100-talet.

Gloria följer genast efter Kyrie i inledningen av gudstjänsten. I Kyrie får vi första lägga ner allt det som är tung i livet, det som vi behöver hjälp med och det som vi är förtvivlade över. I Kyrie får vi be för allt det trasiga, ångestfyllda, smärtsamma, obegripliga och hopplösa. Vi får be att Jesus förbarmar sig över oss och hjälper oss att bära våra bördor.

När vi sedan reser oss och sjunger Gloria lovprisar och tackar vi Gud för att Han förbarmar sig över oss. Vi jublar över allt det som gott och tackar Gud för våra liv, vår lycka, våra skratt. Gloriahyllningen fortsätter i treenighetspsalmen eller laudamus och vi ger den treenige Guden äran för allt det goda som vi har i våra liv.

I dagens evangelium lovar Jesus att bära våra kyrior och att ge oss gloria i själen. Han säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” Det är samma trösterika och hoppfyllda Jesusord som liturgen ibland inbjuder till nattvarden med. Även stolan, prästens ”halsduk”, berättar om Kristusoket och att vi får lämna våra kyrior till Jesus som istället vill ge oss gloria i själen.

I slutet av våra nya gudstjänstagendor finns det en beskrivning av några delar i högmässan, bland annat kyrie och gloria.

I somras när vi var på skribaläger med våra konfirmander bestod en del av förmiddagens program av ett dagbokspass. Dagbokspasset inleddes varje dag med att konfirmanderna och hjälpledarna fick dela dagens kyrie och dagens gloria med varandra. Vi kallar det för kyrie- och gloriarunda. Vi inleder också våra skribaträffar och ungdomsandakter nu under hösten med en kyrie- och gloriarunda. Dagens kyrie är det som känns jobbigt just nu och dagens gloria är det som vi är glada och tacksamma över.

Vad är ditt kyrie och din gloria idag? Kanske du kan dela dem med en församlingvän när vi drickar kyrkkaffe efter högmässan?

Mitt kyrie är de unga flickorna som de senaste veckorna har bragts om livet av andra människor. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är att jag vet att det finns så många som kämpar extra mycket med att orka med allt som det som livet innebär. Kristus, förbarma dig över oss.

Mitt kyrie är stressen som många av oss upplever när hösten har startat i full fart. Herre, förbarma dig över oss.

Min gloria är det underbart vackra höstvädret som både är soligt och varmt på dagen och krispigt och kallt på morgonen och kvällen. Så småningom får vi njuta av höstens färgprakt när skapelsen förbereder sig för vintervilan. Vilken gåva skapelsen är! Ära vare Gud i höjden.

Min gloria är alla fina människor som jag får möta i mitt arbete. Jag är tacksam för varje delad börda, för alla skratt, för de berörande samtalen. Ära vare Gud i höjden.

Min gloria är skriftskolan som fortsätter efter sommarens fantastiska läger. Vilka fina minnen och erfarenheter vi har från lägren! Vad glad jag är över att vi (ledare och konfirmander) får fortsätta lära känna varandra och växa tillsammans! Ära vare Gud i höjden.

Min gloria är vår församling och alla som arbetar för att bygga vår gemenskap; vi som firar gudstjänst tillsammans, de som ber för församlingen i sin bönekammare, alla frivilliga och förtroendevalda, vi som jobbar i församlingen, alla konfirmander. Särskilt tacksam är jag idag över att vår nya kyrkoherde Nalle är här och vi äntligen får börja arbeta tillsammans med dig. Vi är många i församlingen som har tänkt och bett för dig. Nästa söndag ska vi fira dig genom att be om Guds välsignelse för ditt arbete i Guds rike. Ära vare Gud i höjden.

Min gloria är framförallt att Gud, som är större än vi någonsin kan förstå, älskar oss gränslöst och att den famn som vi lades i i dopet bär oss genom hela era vårt liv! När vi idag går fram till nattvardsbordet möter Jesus oss med öppna armar och säger: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.”

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människorna som han älskar. Amen.

Predikan på 4 sön e påsk 2012

Idag är det fest! Vi har samlats till högmässa för att fira att Jesus Kristus har uppstått från de döda! Varje söndag firar vi detta glädjebudskap och vi är dessutom mitt inne i den sprudlande påsktiden. Det kanske inte alla visste som är här idag: att vi firar påsk i 7 veckor i kyrkoåret! Och visst blir glädjen lite tydligare när vår fina nya gospelkör medverkar i högmässan!

Idag firar vi också att församlingen har fått en ny medarbetare - ungdomsarbetsledaren Christer Romberg. Det är en stor glädje för oss att få ha dig med i vår medarbetarskara och vi önskar dig välsignelse och arbetsglädje. Din längtan efter att göra världen lite bättre, godare, skönare för de ungdomar du jobbar med i kombination med ditt stora hjärta, din kreativitet, din utstrålning och din ödmjukhet behövs i arbetet för Guds rike! Och va fint att vi får välsigna dig till tjänst på en söndag som på latin har namnet ”Cantate!” – ”Sjung!”. Också din sånggåva och din musikglädje får du använda i ditt arbete. Må Gud välsigna dig.

Dessutom firar vi idag att skriftskolan inleds för årets konfirmander. Va, kul! Ni är dryga 70 konfirmander som idag börjar ert skribaäventyr.

Och det räcker ännu inte med dess tre firningsämnen utan idag får vi också vara med och fira att det har gått 65 år sedan ett tjugotal närvarande här i församlingen konfirmerades. Den 6 maj 1947 ägde er konfirmation rum i Åbo domkyrka. En konfirmation som ni har firat vart femte år sedan 1967, visst är det så?

Allt detta firar vi med den finaste festen som finns på vår jord: Herrens Heliga Nattvard.
Ni som är konfirmerade vet att skriftskolan och konfirmationen är en en-gång-i-livet-händelse. Den markerar en stor händelse i livet, dvs den är en slags övergångsrit, en rit de pasage. Övergångsriter är förknippade med födelse, namngivning, vuxenblivande, kärlek och död. Tider då livet övergår från ett stadium till ett annat. Konfirmationen markerar övergången från barn till vuxen.

Övergångsriterna är ihopbundna med de stora livsfrågorna. Vad är meningen med livet? Vad är meningen med mitt liv? Vem är jag? Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Vad händer efter döden? Finns det en Gud? Vad är gott och vad är ont?

Alla dessa frågor och många fler ska vi fundera över i årets skriftskola. Det gjorde också ni som blev konfirmerade för 65-år sedan. Och ni vet också att det här är frågor som man aldrig blir färdig med.
När vi i skribateamet under det senaste året funderat över skriftskolan och skribaförnyelsen har vi satt upp fyra målsättningar för skriftskolan i vår församling.

Den första målsättningen är att du som är konfirmand erfar, upplever att du är älskad. Att du är sedd, önskad och omtyckt. Att Gud älskar dig. Att vi älskar dig. Det här handlar dagens evangelium om. Jesus säger att vi skall älska varandra så som han har älskat oss. Och Jesus älskar oss så mycket att ger sitt eget liv för oss. Tänk att det finns en kärlek som är så stor!

Den andra målsättningen är att du som är konfirmand lär känna Jesus. När du döptes blev du medlem i kyrkan, du fick den heliga Anden och det eviga livet som gåva och du blev lärjunge till Jesus. Därför är det viktigt att du i skriftskolan får lära dig om den tro du blivit döpt till. Och om du inte ännu är döpt får du lära dig om den tro som du funderar på att döpas till.

Den tredje målsättningen är att du som konfirmand lever i församlingens gemenskap. Att vara döpt och kristen innebär att man är med i en församling. Den här församlingen får du lära känna under din skriftskola. Och vi hoppas och ber att du ska hitta din plats i skribagruppen, i ungdomsarbetet och här i högmässan. Högmässan är församlingens hjärta och det är här vi blir en kropp.

Den fjärde och sista målsättningen är du som konfirmand får verktyg för Gudsmöte, för din Gudsrelation. I skriftskolan får du lära dig att be, du får lära dig att läsa Bibeln, du får lära dig att fira gudstjänst och andakt. Du får lära dig texter och böner som blir som en andlig skatt som du bär med dig resten av ditt liv. Du får också lära dig vad det innebär att vara kristen i vardagen och leva ut de bud som Jesus talar om dagens evangelium. Buden som kan sammanfattas i det dubbla kärleksbudet:

Du skall älska Herren din Gud
med hela ditt hjärta
och med hela din själ
och med hela ditt förstånd
och din nästa som dig själv.

När vi samlas till högmässa får vi också erfara att vi är älskade, vi får lära känna Jesus, vi får leva i församlingens gemenskap och vi får verktyg för vår Gudsrelation. När vi idag knäböjer vid altarbordet och möter Herren Jesus Kristus får vi komma ihåg att han i dagens evangelium uppmanar oss att älska varandra. Och inte med tomma ord utan med handling och sanning. Amen.