Predikan på Marie bebådelsedag 2010

Evangelietexten om hur ängeln Gabriel bebådade Jesus födelse kan läsas med många olika glasögon. Beroende på vilka glasögon vi använder så blir olika saker levande i berättelsen.

Om vi väljer sanningsglasögonen måste vi fråga oss om berättelsen faktiskt återger en historisk händelse. Många predikanter och teologer säger att evangelisten fick höra berättelserna om och kring Jesu födelse av Maria själv. Eller åtminstone av någon som kände Maria väl. Andra predikanter och teologer hävdar att texterna uppkommit för att ge teologin om Jesus som Guds son mera kött på benen, mera trovärdighet. Evangelisten skulle därför ha knåpat ihop en födelseberättelse som fullbordar profetiorna i skriften.

Om vi väljer feministglasögonen stiger en stark, modig och revolutionerande tonårstjej fram ur berättelsen. Det är som om hon spränger kyrkokonsthistoriens milda och undergivet kuvade Mariabilder. Maria är fullständigt hängiven och beroende av Gud och samtidigt fullständigt självständig och oberoende av människors åsikter och samhällets regler.

Om vi väljer trosbekännelseglasögonen tvingas vi brottas med jungfrufödelse och änglabesök. Måste vi tro på alla delar av berättelsen om bebådelsen för att kalla oss kristna? En del hävdar så medan andra säger att t.ex. frågan om jungfrufödelsen inte är avgörande. Under ytan bubblar frågor om världsbild, bibeltolkning, synd och sexualitet.

Om vi väljer scopusglasögonen eller poängglasögonen undrar vi vad evangelieförfattaren ville säga med berättelsen. Är poängen att författaren ville visa på Maria som den första och främsta bland oss människor. Maria som med sitt ja till sin kallelse tog på sig beredvillighetens skor och i lydnad sade: ”Må det ske med mig som du har sagt”. Många teologer har under kyrkohistoriens lopp målat fram Marias ”ja” som så stort att hela skapelsen och himmelrikets änglar drog efter andan när Maria skulle svara. Eller är poängen med berättelsen att författaren ville lyfta fram Jesu gudomlighet. Att Jesus verkligen var Gud son. Och genom att måla fram en berättelse där Maria får veta att hon ska bli havande genom helig ande blir denna poäng tydlig.

Om vi väljer fantasiglasögonen lever vi oss in i berättelsen med barnets ögon. Vi lever oss in i Marias situation och kanske målar vi upp en bild av hennes liv. Vi försöker föreställa oss hennes känslor i mötet med ängeln Gabriel och om hon oroade sig och våndade sig över det uppdrag hon tog emot.

Om vi väljer ekumenikglasögonen tronar Gudsmodern och himladrottningen upp framför oss. Maria, som är så älskad och lovprisad hos våra kristna systrar och bröder, riskerar att få en alltför undanskymd roll hos oss. Maria tar inte fokus bort från frälsaren som hon bär, föder, fostrar och följer med smärta, utan Maria gör Jesus större i våra liv.

Om vi väljer budskapsglasögonen fokuserar vi på ängelns budskap till Maria och hennes svar. Vi tänker oss att Gud talar till oss genom bibelordet. När ängeln talar till Maria talar han också till oss idag. Vi vet att ingen kommer att få Marias unika budskap och uppdrag men vilka uppgifter vill Gud ge åt oss? Vad är Guds vilja med våra liv? Och ännu viktigare. Hur svarar vi? Är vi beredda att lika helhjärtat som Maria säga: ”Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. När ängeln säger till Maria att helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig, talar han också till oss idag. Vi är inte ensamma utan den heliga Anden och Guds kraft är med oss när vi snörar på oss beredvillighetens skor och tjänar Herren med glädje. Vår evangeliebok väljer att lyfta fram den här sidan av berättelsen.

Om vi väljer Jesusglasögonen och undrar vad som driver Kristus i dagens evangelium står vi inför det hisnande och ofattbara. Att Gud kommer till oss som människa. Att Gud, den store och mäktige skapar-, krigs- och domarguden som gamla testamentet målar upp, väljer att bli människa. De tidiga kristna sjöng om detta: ”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors” (Fil 2:6-8). Med Jesusglasögonen, som alltid är de viktigaste glasögonen, blir Marie bebådelsedag en festdag mitt i fastan där vi firar ”den oerhörda tanken att Gud blev människa och lät sig födas som ett barn … En Gud som kan hela oss, trösta oss och viska: Jag vet hur vet känns, jag vet hur det är, för jag har själv varit där” (Jonas Gardell).

Alla dessa perspektiv på dagens evangelium behövs. Om vi blundar för en del av dem har vi inte möjlighet att se hela sanningen. Och Maria bär sanningen, livet och vägen i sin mage.

Vi ber.

Gud, låt ditt Ord bli kött i oss. Låt Kristus födas i våra hjärtan så att våra själar blir Maria. Sänd din heliga Ande så att vi förmår fatta höjden och bredden och djupet av din kärlek. I Jesu namn. Amen.