Predikan på midfastosöndagen 2011

Alla evangelietexter på midfastosöndagen är hämtade från Johannes evangeliets sjätte kapitel som ibland kallas brödkapitlet. Den första årgångens evangelium är från början av kapitlet. Där berättas det om brödundret. Hur Jesus mättade femtusen män + kvinnor och barn med hjälp av fem kornbröd och två fiskar. Den andra årgångens evangelium, som vi just hörde, är från mitten av kapitlet. Jesus berättar att han är livets bröd. Att den som kommer till honom skall aldrig hungra, och att den som tror på honom skall aldrig någonsin törsta. Den tredje årgångens evangelium kommer från slutet av kapitlet och handlar om nattvarden. Om att den som äter Jesu kött och dricker hans blod har evigt liv. Kapitlet utgör en helhet som vi behöver läsa för att förstå poängerna i texten.

Ni vet hur det är. Man läser en bibeltext för femte gången eller för femtonde gången eller kanske t.o.m. för hundrafemtiondegången och så plötsligt står något ord eller någon mening ut. Hur har jag inte sett det här tidigare? Hur har jag inte förstått det här förr? Nämen, står det faktiskt så här?

När jag förberedde den här predikan hände det just så. Jag läste berättelsen om brödundret i början av kapitlet och några ord brände till.

Lärjungen Andreas hade just sagt att här är en pojke med fem kornbröd och två fiskar. Och så fortsätter berättelsen med att han uppgivet frågar: ”Men vad föreslår det till så många?”.

Andreas fråga går rakt in. Jag känner igen mig. ”Men vad föreslår det till så många?” Vad har jag att bidra med? Fem bröd och två fiskar? Om ens det? Vad föreslår det till så många?

Varför ska jag rösta i demokratiska val? Jag är ju bara en röst bland så många… Vad föreslår det till?

Varför ska jag sopsortera? Jag är ju bara en av sex miljarder sopproducenter… Vad föreslår det till?

Varför ska jag låta bli att flyga? De flesta andra flyger ju… Vad föreslår det till?

Varför ska jag dela med mig av det lilla jag har? Det är ju så många som behöver hjälp, mat, kläder, husrum…Vad föreslår det till?

Vad har jag att bidra med? Fem bröd och två fiskar? Om ens det? Vad föreslår det till så många?

Det är mänskligt att känna så här tror jag. Att vara lite uppgiven och hjälplös inför allt som skulle behöva göras för att världen skall förändras till det bättre.

Och säkert har också många av världshistoriens hjältar känt så här. Martin Luther King och Nelson Mandela t.ex. Säkert suckade de ibland och tänkte: ”Men vad föreslår det till så många? Det finns ju så många som är diskriminerade och förtryckta. Det finns just så mycket hat, så många fördomar. Jag har ju bara mina fem kornbröd och mina två fiskar. Vad föreslår det till så många”.

Huvudsaken är att vi inte låter vår uppgivenhet och vår känsla av hjälplöshet växa och bli till likgiltighet. Att vi blir likgiltiga och slutar bry oss, slutar dela med oss. För likgiltighet är ondskans moder. Eller som Edmund Burke uttryckte det: ”Allt som behövs för att ondskan ska segra är att goda män (och kvinnor) ingenting gör.”

Nej, trots att vi känner oss små och obetydliga ska vi fortsätta med att dela med oss av våra fem bröd och våra två fiskar. För berättelsen slutade ju inte där med lärjungen Andreas ord. Utan Jesus gjorde under! När pojken kom med sin matsäck, när Martin Luther King öppnade sin mun och talade, när Nelson Mandela kämpade och satt i fängelse, då gjorde Jesus under!

När läraren i skolan, när ungdomsarbetaren i församlingen, när tränaren i fotbollslaget ser barn och ungdomar som mår dåligt och griper in – då gör Jesus under!

När kompisen som talat illa bakom ryggen, när grannen som fört vidare skvaller, när arbetskamraten som varit orättvis ber om förlåtelse - då gör Jesus under!

Vi kan inte med våra fem bröd och två fiskar förändra världen men Jesus kan!

Under fastan har vi möjlighet att fundera över vilka gåvor, vilka matsäckar, vi har fått och som vi kan dela med oss av.

Det här är en viktigt poäng i berättelsen om brödundret, att vi ska dela med oss av de gåvor vi har fått, men det är ändå inte huvudpoängen. Huvudpoängen i berättelsen och i hela kapitlet, ja i hela Johannesevangeliet, är att berätta om vem Jesus är. Att Jesus kan göra under. Att Jesus är Guds son. Att Jesus är världens frälsare. Att Jesus gick lidandets väg och dog för vår skull. Att Jesus förlåter oss varje gång vi själviskt äter upp vår matsäck. Att Jesus segrade över döden och öppnade himmelens portar. Att Jesus är det bröd som ger världen liv. Det är poängen i dagens evangelium. Att Jesus är det bröd som ger världen liv.

När vi äter av det levande brödet får vi evigt liv. När vi äter av det levande brödet blir vi delar av Kristi kropp. När vi äter det levande brödet får vi kärlek och kraft att tjäna och dela våra bröd och fiskar med varandra. Under fastan ska vi framförallt äta av livets bröd.

När vi idag bryter bröd vid nattvardsbordet får vi del av det himmelska brödet. Vi får möta Herren Jesus Kristus som både är givaren av de saliga gåvorna och gåvan själv. När vi kommer till honom skall vi aldrig hungra och när vi tror på honom skall vi aldrig någonsin törsta.

Vi ber. Jesus, tack för att du gav ditt liv och blev livets bröd. Mätta oss. Hjälp oss att se de gåvor vi har fått av dig och att dela med oss av dem. Gör sedan under med dem. För vi kan inte. Bara du kan. Vi ber i ditt namn. Amen.