Predikan på konfirmationshögmässa (1 sön e påsk)

Idag är det fest! Fest därför att vi har konfirmation och fest därför att vi fortsätter att fira påskens glädjebudskap om befrielse, förlåtelse och evigt liv. Vi firar i sju hela veckor. Egentligen är varje högmässa en påskfest som vi firar för att Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Högmässan och gudstjänstens delar har gått som en röd tråd i skriban det senaste året. Vi har fokuserat på sex stycken gudstjänstord: credo, kyrie, sanctus, Agnus Dei, pax och gloria. Genom olika övningar, diskussioner, uppgifter, lekar, samtal och andakter har vi gjort en djupdykning i gudstjänsten och den kristna tron. Vi har kopplat orden till våra egna liv. Vad tror jag på? Vad är dagens kyrie, dvs det som är jobbigt just nu? Vad är heligt? Vem är Jesus? Hur lever man ett gott och kärleksfullt liv? Vad är dagens gloria, dvs det som jag är tacksam för just nu? Tre av orden kan ni läsa om på sista sidan i gudstjänstagendan.

Vilket ord passar bäst till dagens konfirmationshögmässa? Det skulle förstås kunna vara gloria eftersom vi en festdag som idag gärna stämmer in i änglarnas lovsång. Gloria in excelsis Deo! Eller sanctus eftersom stora livshändelser ofta berör oss djupt, vi förundras över livet och stunden blir helig. Ett möte med Gud.

Evangelitexten väljer ändå ett annat ord. ”Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ’Frid åt er alla.’ Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren.” Dagens ord är pax. Pax är latin och betyder fred och frid. Pax är namnet på fridshälsningen som vi hälsar varandra just innan nattvarden. Prästen sjunger: "Herrens frid vare med er" och vi svarar: "Hans frid vare med dig". Sedan uppmanas vi att hälsa på varanda med Gud frid. Det kan vi göra genom att skaka hand eller varför inte kramas.

På några av skribalägren lärde vi oss att man också kan önska varandra frid genom att ge en helig kyss. Så som Paulus berättar att man gjorde. Kommer ni ihåg? Jenni, får jag visa på dig? Så här gör man i den koptiska kyrkan.

Man vänder sig två och två mot varandra. Först håller man om varandras händer och för sedan händerna mot munnen och öppnar till sista händerna i en hälsning. Hela tiden tittar man varandra i ögonen.

Pax symboliserar både vår gemenskap med varandra och den frid som Gud ger oss. I pax får vi önska varandra Guds frid och öva oss i att leva i fred. Efter högmässan kallas vi att gå ut i världen och skapa frid och fred genom att älska och tjäna varandra. Gudstjänsten formar mönstret för den kristnes liv. Högmässan firas på rätt sätt när den fortsätter i vardagen. När vi i dag delar nattvardens bröd kallas vi att dela bröd med dem som behöver det.

I vårt böneband har paxpärlan röd liturgisk färg. Både därför att rött är den heliga Andens färg, Anden som hjälper oss att bära frukt, att älska vår nästa, och därför att rött också är kärlekens färg. Pax är nästankärlek, kärlek till medmänniskan.

Så tillbaka till evangelietexten. ”Jesus sade till dem igen: ’Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.’ Sedan andades han på dem och sade: ’Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden’.”

Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill fortsätta att leva i den tro och den kyrka som ni blivit döpta till. Ni blir välsignade och då andas Jesus på er och ni får ta emot helig ande. Och liksom Jesus sände lärjungarna sänder han er idag. Ni får gå i frid, med pax i hjärtat, och tjäna Gud och er medmänniska med glädje.

Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att ni bär med er. Samtalen, lekarna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna på kill- och tjejsnacket, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, vattenleken, aha-upplevelserna,  högmässorna, gemenskapen, sångerna, bönebanden och mycket, mycket mer.

Ni är sååå fina! Underbara! Sköna! Skapade av Gud till mästerverk! Fulla med potential och gåvor!

Världen är bättre för att ni finns och ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att vara med och göra den ännu skönare, vackrare och kärleksfullare. Och om ni någongång går vilse i världen får ni komma ihåg att ni alltid får krypa upp i den famn som ni bars eller gick fram till i dopet. Jesus har lovat att han är med oss alla dagar intill tidens slut.

Bästa föräldrar och faddrar. Vilka fantastiska ungdomar ni har! För ungefär femton, sexton år sedan föddes de ungdomar som idag blir konfirmerade. Tänk vad tiden har gått! Då fick ni föräldrar ta emot dem i era famnar och era hjärtan. Då föddes den kärlek som blev det hem där ungdomarna fått växa upp. En kärlek vars styrka och omfång knappast kan beskrivas med ord. Och ni faddrar fick hedersuppdraget att tillsammans med föräldrarna ansvara för barnets kristna fostran. Ni har fått ha ett alldeles särskilt förhållande till barnet. Och även om ungdomarna idag tar ett steg in i vuxenvärlden behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner.

Vilken fest vi har idag! Vilket gloria! Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt! Amen.