”Sista hela dagen på skribalägren firade
vi gudstjänst tillsammans. Kommer ni ihåg? En gudstjänst som vi skapade
tillsammans. Ni valde bibeltexter, smyckade kyrkan, valde psalmer, övade
sånger, skrev böner och predikade. Kommer ni ihåg vad predikan handlade om?
Istället för ett
tal dramatiserade ni en bibeltext. Berättelsen om den förlorade sonen. Den
finns i samma kapitel i Bibeln som dagens evangelium om det förlorade fåret och
läses vart tredje år just på den här söndagen. Den fjärde söndagen efter
pingst.Om jag kommer
rätt ihåg så var flera av er med i predikan på ert skribaläger.
Liknelserna i Lukas evangeliets femtonde kapitel handlar om någon eller något som går vilse, som går förlorat, som tappas bort. Det är den yngre sonen, det är ett får och det är ett mynt.
Ibland går vi vilse i världen. Vi kanske lockas att söka lyckan på fel ställen. Vi kanske blir bortvillade av andra som inte vill oss väl. Vi kanske har oturen att trilla ner på en plats där andra har svårt att se oss. Då får vi komma ihåg att Jesus aldrig slutar leta efter sina borttappade får. Att vår himmelske fader alltid möter oss med öppna armar när vi söker oss hemåt igen. Då blir det fest! Och änglarna stämmer in i gloriasången!
När Jesus berättar de här liknelserna förklarar han för fariséerna varför han umgicks med syndare och tullindrivare. Det var de bristfälliga, de vilsna, de i andras ögon orena människorna som behövde honom. Det var de som han hade kommit för att leta reda på. Det var för dem han ville slakta gödkalven och ställa till fest! Det var för deras skull han gav sitt eget liv.
Tänk att det finns en kärlek så stor att den ger sitt eget liv?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den aldrig söker sitt?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den skapar liv?!
Ibland går vi vilse i världen men vi är alltid, alltid välkomna hem igen!
Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill fortsätta att leva i den tro och den kyrka som ni blivit döpta till. Änglarna i himlen gläder sig och Gud slaktar gödkalven och ställer till med stor fest! Sedan sänds ni ut för att tjäna Gud och era medmänniskor med glädje. Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att ni bär med er under ert fortsatta livsäventyr. Samtalen, lekarna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna på kill- och tjejsnacket, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, aha-upplevelserna, högmässorna, gemenskapen, sångerna, bönebandet och mycket, mycket mer.
Ni är sååå fina! Underbara! Sköna! Skapade av Gud till mästerverk! Fulla med potential och gåvor!Världen är bättre för att ni finns och ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att vara med och göra den ännu skönare, vackrare och kärleksfullare. Ni är kallade att vara med och leta efter de borttappade fåren, mynten, sönerna och döttrarna. Ni är kallade att umgås med de bristfälliga, de vilsna, de i andra människors ögon orena människorna. Ni är kallade att ställa till fest varje gång som någon hittar hem igen. Och när ni själva någon gång går vilse i världen får ni komma ihåg att ni alltid får krypa upp i den famn som ni bars eller gick fram till i dopet. Jesus har lovat att han är med oss alla dagar intill tidens slut.
Bästa föräldrar och faddrar. Vilka fantastiska ungdomar ni har! För ungefär femton, sexton år sedan föddes de ungdomar som idag blir konfirmerade. Tänk vad tiden har gått! Då fick ni föräldrar ta emot dem i era famnar och era hjärtan. Då föddes den kärlek som blev det hem där ungdomarna fått växa upp. En kärlek vars styrka och omfång knappast kan beskrivas med ord. Och ni faddrar fick hedersuppdraget att tillsammans med föräldrarna ansvara för barnets kristna fostran. Ni har fått ha ett alldeles särskilt förhållande till barnet. Och även om ungdomarna idag tar ett steg in i vuxenvärlden behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner.
Vilken fest vi har idag! Vilket gloria! Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt! Amen.
Liknelserna i Lukas evangeliets femtonde kapitel handlar om någon eller något som går vilse, som går förlorat, som tappas bort. Det är den yngre sonen, det är ett får och det är ett mynt.
Ibland går vi vilse i världen. Vi kanske lockas att söka lyckan på fel ställen. Vi kanske blir bortvillade av andra som inte vill oss väl. Vi kanske har oturen att trilla ner på en plats där andra har svårt att se oss. Då får vi komma ihåg att Jesus aldrig slutar leta efter sina borttappade får. Att vår himmelske fader alltid möter oss med öppna armar när vi söker oss hemåt igen. Då blir det fest! Och änglarna stämmer in i gloriasången!
När Jesus berättar de här liknelserna förklarar han för fariséerna varför han umgicks med syndare och tullindrivare. Det var de bristfälliga, de vilsna, de i andras ögon orena människorna som behövde honom. Det var de som han hade kommit för att leta reda på. Det var för dem han ville slakta gödkalven och ställa till fest! Det var för deras skull han gav sitt eget liv.
Tänk att det finns en kärlek så stor att den ger sitt eget liv?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den aldrig söker sitt?! Tänk att det finns en kärlek så stor att den skapar liv?!
Ibland går vi vilse i världen men vi är alltid, alltid välkomna hem igen!
Konfirmander, idag kommer ni inför Gud och bekräftar att ni vill fortsätta att leva i den tro och den kyrka som ni blivit döpta till. Änglarna i himlen gläder sig och Gud slaktar gödkalven och ställer till med stor fest! Sedan sänds ni ut för att tjäna Gud och era medmänniskor med glädje. Det som ni har varit med om i skriban hoppas vi att ni bär med er under ert fortsatta livsäventyr. Samtalen, lekarna, skratten, de berörande andakterna, kramarna, de fina komplimangerna på kill- och tjejsnacket, Funky Chicken, buddiskussionerna, bönerna, aha-upplevelserna, högmässorna, gemenskapen, sångerna, bönebandet och mycket, mycket mer.
Ni är sååå fina! Underbara! Sköna! Skapade av Gud till mästerverk! Fulla med potential och gåvor!Världen är bättre för att ni finns och ert uppdrag som kristna och Jesu lärjungar är att vara med och göra den ännu skönare, vackrare och kärleksfullare. Ni är kallade att vara med och leta efter de borttappade fåren, mynten, sönerna och döttrarna. Ni är kallade att umgås med de bristfälliga, de vilsna, de i andra människors ögon orena människorna. Ni är kallade att ställa till fest varje gång som någon hittar hem igen. Och när ni själva någon gång går vilse i världen får ni komma ihåg att ni alltid får krypa upp i den famn som ni bars eller gick fram till i dopet. Jesus har lovat att han är med oss alla dagar intill tidens slut.
Bästa föräldrar och faddrar. Vilka fantastiska ungdomar ni har! För ungefär femton, sexton år sedan föddes de ungdomar som idag blir konfirmerade. Tänk vad tiden har gått! Då fick ni föräldrar ta emot dem i era famnar och era hjärtan. Då föddes den kärlek som blev det hem där ungdomarna fått växa upp. En kärlek vars styrka och omfång knappast kan beskrivas med ord. Och ni faddrar fick hedersuppdraget att tillsammans med föräldrarna ansvara för barnets kristna fostran. Ni har fått ha ett alldeles särskilt förhållande till barnet. Och även om ungdomarna idag tar ett steg in i vuxenvärlden behöver de fortfarande er kärlek, ert stöd och era förböner.
Vilken fest vi har idag! Vilket gloria! Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt! Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar