Predikan 4 sön e påsk 2010

När jag var sexton år gammal fick jag träffa en kvinna som jag aldrig kommer att glömma. Jag praktiserade vid ett åldringshem och den här kvinnan fick jag ofta mata med smörgås och gröt. Kvinnan var gammal och trött. Hennes kropp var böjd och ögonen lite dimmiga och ofokuserade. Talet och minnet hade hon förlorat för flera år sedan och kontakten till omvärlden var begränsad. Jag var för ung och blyg för att samtala om väder och vind när jag skötte om henne eller matade henne så tystnaden besvärade mig.

Om kvinnan visste jag att hon varit en av byns mest handlingskraftiga och begåvade kvinnor. Känd vida omkring för sina vackra hantverk. Nu satt hon i en rullstol på ett åldringshem och dagarna kom och gick. Eftersom jag var praktikant och hade mera tid än den övriga vårdpersonalen blev jag tipsad om att ta en psalmbok och sjunga för henne. [kort kort paus] Då skulle tystnaden inte vara så besvärande, tänkte jag. Så jag valde en av de kändaste och mest älskade psalmerna: ”Blott en dag ett ögonblick i sänder” och började sjunga.

Jag hann inte ens till den andra meningen förrän kvinnan, som aldrig sade ett endaste ord, sjöng med. Hennes röst var skrovlig men vacker och förvånansvärt stark. Det var som om hon vaknade till liv efter en lång natts sömn. Våra blickar möttes och vi såg varandra för första gången. Hon strålade. Jag var chockad, berörd och glad. Att det här hände varje gång som någon tog sig tid för att sjunga psalmer med henne visste förstås personalen på hemmet. Men för mig var det en erfarenhet som jag aldrig kommer att glömma.
Vad är det som gör att psalmer och sånger når fram till själen och medvetandet när inget annat längre gör det?

Den här söndagens latinska namn är ”cantate”, sjung! Uppmaningen är hämtad från den 98:e psaltarpsalmen: ”Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting. Han vann seger med sin starka hand, med sin heliga arm.” Vi får genom sång och musik och med Andens hjälp fortsätta jubla över att Kristus är uppstånden.

Det är säkert många av er som är här idag som sjunger eller som har sjungit i kör. Då har ni varit med om olika röstuppvärmningar och sångövningar. Ofta tränar man andningsmuskulaturen när man sjunger. T.ex. finns det övningar där man ska dra in så mycket luft man kan genom näsan [drar in luft] för att sedan långsamt blåsa ut luften samtidigt som man säger sssssssss [blåser ut]. Man blir både medveten om luften som man andas in och om musklerna som finns i magtrakten eller i mellangärdet.

Så nära som luften vi andas in och andas ut är Gud. När Bibeln beskriver människans skapelse står det i den andra skapelseberättelsen: ”då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv i henne genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Så nära som luften vi andas in och andas ut är Gud och hans livgivande Ande. Nästa gång vi tränar andningsmuskulaturen kan vi tänka på att vi andas in helig ande. Helig Ande som också kallas hjälparen eller sanningens ande. Eller så kan vi när som helst, fast mitt i vardagsjäkten och stressen eller när oron bubblar i magen eller när ensamheten tränger på, stanna upp och ta några djupa andetag [andas] och låta oss fyllas av Guds närvaro.

Dagens evangelium höjer blicken mot Kristi himmelsfärdsdag och pingsten. Jesus talar om att han ska lämna lärjungarna så att han kan sända Anden, Hjälparen, till dem. Anden som är Guds närvaro, himmelriket på jorden, bor i våra hjärtan och hjälper och tröstar oss. Om vi lyssnar på honom får vi höra hela sanningen och våra själar brister ut i lovsång över att Kristus är uppstånden.

För många människor är det just i sången och musiken som Guds närvaro är lättast att erfara. Och det är också därför som vi sjunger och lyssnar på fantastiskt vacker musik i gudstjänsten. Därför att sången och musiken når dit inget annat gör.

Kanske är det så att när vi sjunger psalmer och sånger eller lyssnar till underbara toner dansar helig ande och himmelriket in i hjärtat och själen får dricka av livets vatten.

Vi ber.

Gud, du som skapat universum och lät din vind blåsa över världen, kom med din Ande. Gör hjärtan som blivit hårda levande igen. Fyll oss med din Ande. Du är vår Gud, i dig hör vi samman här på denna plats och i den värdsvida kyrkan. Tillsammans vill vi lovsjunga och prisa dig, livgivare.
Amen.

(Den här predikan är inspirerad av biskop em Erik Vikströms andaktsbok "För dig" och texten för måndagen efter 4:e söndagen efter påsk)