”Mötet hade precis börjat när den unge mannen klev in i lokalen. Han noterade med viss förvåning att en tredjedel av deltagarna var vita, men det hindrade honom inte från att med artonåringens självklarhet begära ordet.
’Enligt min mening finns det inga vita människor i det här samhället som går att lita på.’
Tystnaden var total, och allas blickar vändes mot mötesledaren, en svart, äldre man vid namn Albert Luthuli. Uppenbarligen behövde den här unge mannen få lära sig lite hyfs och respekt. Nog skulle väl Luthuli förklara i skarpa ordalag att rasism inte tolererades här, varken mot svarta eller vita. Dessutom var väl en ursäkt det minsta man kunde begära.
Men Albert Luthuli var visare än så. Han visste att en skarp tillrättavisning bara skulle resultera i att den unge mannen lämnade mötet, förnedrad och ännu mer intolerant mot sina medmänniskor. Det är så terrorister skapas. Därför blev Luthulis svar ett helt annat:
’Jag hör vad du säger. Jag undrar bara en sak: Hur många vita människor känner du?’ Förläget fick den unge mannen erkänna att han inte kände några vita människor.
’Jag tror att vi är många som har en känsla av att underlaget för detta uttalande är något undermåligt’, fortsatte Luthuli. Tonen var saklig, men alla – inklusive den unge mannen – märkte glimten i ögat.
Långt senare skulle den unge mannen berätta om denna händelse som ett av de viktigaste ögonblicken i sitt liv. Och världen slapp en terrorist – istället fick vi en av vår tids största fredskämpar. Den unge mannens namn var Nelson Mandela.”
Så berättar Kristina Reftel i boken Tänk om…
Idag avslutas den ekumeniska ansvarsveckan som i år har temat ”Bygg fred – sök försoning!”. Under veckan har man på olika sätt lyft fram fredsbyggare i krisdrabbade samhällen – människor som drabbats av våld, men som istället valt försoningens och fredens väg. Ansvarsveckan vill uppmuntra oss att stöda freden och rättvisan, att bli fredens sändebud där vi finns.
Idag firar vi Marthornas kyrksöndag här i Karleby och också Marthaförbundet arbetar för en bättre värld. En bättre värld som börjar i vår egen vardag, i vårt eget kvinnoliv. Så här skriver förbundet på sin hemsida: ”Vi jobbar med frågor som står dig och din vardag nära: mat, miljö, ekonomi, relationer, må bra och gör själv. Vi har kvinnoenergi, visioner och engagemang. Vi står för balans och hållbarhet i vardagen”. Marthornas verksamhetsbeskrivning passar utmärkt ihop med ansvarveckans grundtanke att engagera och påverka.
När man talar om att höja rösten när man ser något som inte är rätt, eller om poängen med att köpa rättvist märkta produkter, eller om miljöansvar, eller om att rösta i demokratiska val, möts man ofta av likgiltighet. Varför skulle jag bry mig? Och även om jag bryr mig så är ju jag bara en enda person. Det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör? Eller jag kan nog tänka mig att göra något så länge det inte påverkar mitt liv eller min levnadsstandard.
Tänk om Nelson Mandela hade tänkt så? Eller Moder Teresa? Eller Mahatma Gandhi? Tänk om vår reformator Martin Luther hade tänkt så? Att Martin Luther när han på ett omvälvande sätt insett att allt är nåd. Nåd. Nåd! Att livet, Livet med stort L, fås i tro. Inga gärningar eller prestationer krävs bara nåd, nåd, nåd. Tänk om han då hade suckat och tänkt ”va, underbart!” men inte berättat det för någon, inte protesterat mot de missförhållanden som han såg i kyrkan. Tänk om han hade behållit sin upptäckt, sin frid, sin himmelska lycka, för sig själv? För varför skulle han spela någon roll? Han var ju bara en enda person. Tack och lov att han inte tänkte så! Istället ledde hans troserfarenhet till den reformation som vi idag firar.
Reformation behövs ständigt. Bland annat för att likgiltigheten inte ska få slå rot i våra hjärtan och i vårt samhälle. Därför firar vi ansvarsvecka. För att det behövs förändring, reformation.
Gandhi har, som känt, sagt: “You have to be the change you want”. Du måste vara den förändring du vill se. Om vi vill ha förändring i världen, om vi vill se rättvisa, försoning och fred, måste vi börja hos oss själva.
Vi behöver, var och en av oss, klä på oss Guds rustning, som vi hörde om i den andra läsningen ur Efesierbrevet, och gå ut i strid. Gå ut i strid och kämpa mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Vägra acceptera våld i relationer och mot barn. Vägra acceptera intolerans och förtryck av människor som är olika. Vägra acceptera ojämlikhet och maktmissbruk, hemma och på jobbet. Vägra acceptera konsumtionshysteri och miljölikgiltighet. Vägra acceptera stress och ekorrhjul som tar bort glädjen och livslusten.
Den vapenrustning som vi behöver för att gå ut i strid mot det onda i världen, fick vi i dopet, och den består av sanningens bälte, rättfärdighetens pansar, beredvillighetens skor, trons sköld, frälsningens hjälm samt andens svärd som är Guds ord. Kanske vi framförallt behöver knyta på oss beredvillighetens skor. Villigheten att gå ut med fredens budskap. Villigheten att förändra världen genom att börja med oss själva. Utan villighet sker ingen förändring.
Vi ska gå ut i kampen och klä på oss Guds vapenrustning genom åkallan och bön. Kanske vi kan inleda vår dag genom att på morgonen be om Guds hjälp att vara fredens och evangeliets budbärare och på kvällen avsluta vår dag genom att reflektera, bekänna och överlämna allt tillbaka till Gud.
Vi behöver inte bli nya Moder Teresor för att påverka eller bidra till en rättvisare och fredligare, helt enkelt mänskligare värld. Några av oss ska vara personerna som sitter i lokalen som nästa Nelson Mandela går in i. Några av oss ska vara mötesledaren som i sin vishet kunde säga de rätta orden. Några av oss ska vara personerna som ställer fram stolarna och kokar kaffet. Några av oss ska vara personerna som ber för mötet och artonåringen de möter.
Så låt oss, du och jag, snöra på oss beredvillighetens skor och vara den förändring vi vill se. Vi vill se en rättvisare och fredligare värld där trosgrunden är den samma som för Luther: nåd, nåd och åter nåd.
Tänk om Jesus skulle ha tänkt: Vad spelar det för roll vad jag gör? Jag är ju bara en enda person.
Låt oss be:
Gode Gud, omvänd världen
- och börja med mig.
Gud, ge fred i min själ,
så att hela jag med hjärna,
tunga och händer blir fredlig.
Gud, ge rättvisa i min själ,
så att hela jag med hjärna,
tunga och händer blir rättvis.
Gud, ge nåd i min själ,
så att hela jag med hjärna,
tunga och händer blir rättfärdig.
Gode Gud, omvänd världen
- och börja med mig.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar