Predikan på den 13 sön e pingst

”Det berättas om den ryske författaren Leo Tolstoj att han en gång passerade en tiggare på gatan. Tolstoj ville gärna ge mannen något och kände efter i sina fickor. Men de var tomma – det fanns inte ens ett litet mynt att hjälpa tiggaren med. ’Jag beklagar, min broder’, sa Tolstoj till mannen. ’Jag har ingenting att ge dig.’ Tiggaren lyste upp. ’Du har gett mig mer än jag kunde önska – du kallade mig broder.’” (Kristina Reftel – Alltid älskad samlingsvolym)

Igår gjorde jag en liten gallup på Facebook. Jag frågade mina facebookvänner vilket ord som är det vackraste de vet. Jag fick ungefär ett dussin svar: mamma, vi, huld, kärlek, förlåt, vänskap, uppmuntran, underbart, juninatt och försjunkenhet. Vilket ord tycker du är det vackraste som finns?

Som ni kanske lade märke till är nästan alla orden som jag fick relationsord. Ord som vi använder i våra relationer eller när vi talar om relationer. Relationsorden är laddade med positiva känslor, tankar och minnen. Ta bara ordet mamma. De tre kvinnor som valde ordet mamma förknippar säkert ordet med sina barn. Hur det känns när barnen säger mamma. Hur mycket kärlek ryms det inte i ett enda ord!

Våra ord är laddade. Laddade med känslor, tankar och minnen. Känslor, tankar och minnen som kommer inifrån oss. Från det som Jesus, i dagens evanglium, kallar vårt förråd. När vi uttalar dem för vi våra känslor, tankar och minnen vidare till dem vi möter. Men också de som tar emot våra ord laddar dem men sina känslor, sina tankar och sina minnen. Därför kan ord ibland få en annan reaktion än den vi avsåg när vi uttalade dem. Eller så kan de missförstås därför att vi inte menar samma sak med dem.

Efter att orden uttalats lever orden sitt eget liv. Då kan vi inte längre ta dem tillbaka. Och det är därför det är så viktigt att tänka efter före vi uttalar dem. Om vi sårar någon med våra ord kan vi och ska vi förstås be om ursäkt. Men det betyder inte att känslorna går över med detsamma. Ord kan såra länge efter att vi bett om ursäkt.

Och ord kan också glädja någon länge efter att den som uttalat dem glömt bort dem.

Dagens bibeltexter handlar alltså om orden som vi använder, om deras makt och ursprung. Att orden berättar om vem och hurudana vi innerst inne är. Orden avslöjar oss.

Jesus avbildar vårt inre som ett förråd varifrån vi öser vår godhet eller vår ondska. Och då måste vi fråga oss hur vi fyller vårt förråd och ännu mera vad vi fyller vårt förråd med.

Allt det som vi tar emot, alla intryck, impulser, lärdomar och allt det som vi gör, våra vanor, vår tidsandväning, våra handlingar, fyller vårt inre. Och vi färgas, präglas och förvandlas av dem. Om vi tar emot godhet, glädje, hopp, värme, sanning, trofasthet, kärlek, omsorg, vänlighet, fred fylls vårt förråd av godhet och våra hjärtan växer. Vi bär god frukt och våra ord blir vänligare, vackrare, godare.

Om vi tar emot ondska, hopplöshet, kyla, lögner, hat, förtryck, fördomar, likgiltighet, ytlighet, missunnsamhet, illvilja krymper våra hjärtan och vi bär rutten och dålig frukt.

Det är en mycket viktig fråga som dagens evaglium ställer oss: Vad fyller vi vårt förråd med?

Vad utsätter vi oss för? Vilka vanor har vi? Vilka böcker och tidningar läser vi? Vilka människor påverkas vi av? Vilka förebilder har vi? Vad ser vi och vad lyssnar vi på? Vilka bloggar läser vi och var surfar vi på Internet? Vad använder vi vår tid till?

Alla impulser, alla intryck, alla känslor som vi tar emot förvandlar oss som människor.

Det som vi fyller vårt förråd med kan vi sedan ösa ur i mötet med våra medmänniskor. Och det fina är att desto mer vi öser av det goda som finns inom oss desto mer finns det att ösa av. Det samma gäller också det onda som finns inom oss. Ju mer vi öser ur det onda förrådet desto mer finns det att ösa av.

Vilka goda vanor behöver vi för att förrådet ska bli vackrare och orden vi använder godare?

Här kommer några exempel:

En god vana är att fira högmässa. I högmässan får vi känna gemenskap med varandra. I högmässan blir vi gång på gång påminda om att lyfta blicken och se vår medmänniska. I högmässan blir vi medvetna om målet med våra liv. Vart vi är på väg och vad som är viktigt under färden.

En annan god vana är att umgås med människor som har ett gott hjärta och som vill andra väl. I umgänget med god människor inspireras vi till att göra gott och vi blir medvetna om våra dåliga sidor.

En tredje god vana är bönen. När vi umgås med Gud och ber för oss själva och andra människor förändras vi inifrån.

När vi fyller vårt förråd med det som är gott och samtidigt hjälper andra att fylla på det goda i sina förråd förhindrar vi mycket ondska i världen. Och det är viktigt att påminnas om idag då vi kommer ihåg det som hände den 11 september 2001.

Vilka ord vi använder förändrar världen!

Vi ber.

Gud, tack för att vi med våra ord kan göra världen vackrare och kärleksfullare. Hjälp oss att skapa goda vanor som formar oss till goda medmänniskor. I Jesu namn. Amen.