I mitten av rummet står en vattenfylld kristallskål. Ett brinnande värmeljus flyter i vattnet omgärdat av mörkröda rosenblad. Stämningsfull musik ljuder genom högtalarna och en doftlampa sprider lavendeldoft. Kvinnorna anländer en efter en. Hänger av sig ytterrocken och vardagsbekymren. De tunga promenadskorna byts ut mot lätta tossor. Stämningen är förväntansfull fastän en del av ansiktena har ganska trötta blickar.
En kvinna ställer sig någon meter från mittskålen. Hon samlar sig. Tar ett djup andetag. Känner efter att båda fötterna har lika mycket tyngd. Hittar centrum i rummet och i sig själv. I takt med musiken börjar hennes fötter långsamt röra sig motsols. Hon sträcker ut den högra handflatan, vänd upp mot himmelen och den vänstra, vänd ner mot jorden. En stund dansar hon ensam tills en annan kvinna tar emot den utsträckta handen och imiterar fotstegen och kroppsrörelserna. Snart bildar kvinnorna en cirkel runt ljuset i skålen. Dansen är meditativ och enkel. Den passar alla kroppar. Stegen repeteras tills de sitter i kroppen och kroppen dansar intuitivt. Huvudet töms på tankar. Bekymren, de obesvarade frågorna, drömmarna, relationerna, känslorna, ja allt, strömmar ner genom kroppen, genom benen, och blir till böner i dansens rytmiska steg. När själen tömmer sig bereder den plats. Plats för ett möte med det mysterium vi kallar Gud. Ljuset i skålen strömmar in i kroppen och friden infinner sig.
Nästa dans är snabbare. Musiken är livfull och fötterna stampar takten i ett urgammalt mönster. Kvinnorna håller en tätare handfattning så att det ska bli lättare att följa med. Kroppen reagerar omedelbart och glädjen strömmar till. Vilken lycka! Vilken lovprisning! Kvinnorna känner varandras rytm och den allt häftigare andningen. Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå möter de Gud i en ordlös och jublande bön.
Kvinnorna hämtar andan efter den snabba stampdansen. Någon dricker ett glas vatten men stunden är för helig för samtal. Musiken blir långsammare igen och kvinnorna använder nu hela rummet när de dansar i en spiraldans. Själen dricker av livets källa och kroppen får kraft. De trötta blickarna har försvunnit och de spända axlarna har sjunkit ner.
Under kvällen dansar kvinnorna både nyskapade danser och danser som är tusentals år gamla. Danser som kanske jungfru Maria kände till och dansade. När Maria i mötet med Elisabet kände anden vibrera och hon brast ut i lovsång så brast nog hennes kropp också ut i dans. De dansade nog alla de kvinnor vi känner till från Bibeln.
Danskvällen avslutas med ”Veni sancte spiritus”, kom helige ande. En dans om välsignelse som dansas stillastående. Händerna lyfts upp mot taket för att ta emot den välsignelse himlen ger för att sedan föras ner mot golvet för att ta emot den välsignelse jorden ger. Rörelsen görs om och om igen i egen takt tills musiken tystnar. Kvinnorna har fått kraft i mötet med det mysterium som vi kallar Gud. Deras ansikten utstrålar vissheten om att vara älskade och utvalda. Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå har de mött Gud i en ordlös och jublande bön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar