Årets första predikan

På trettondagen ska jag predika för första gången i år. Det är snart. Och jag är ledig de två dagarna före.

Jag har ännu inte fått någon riktigt bra rutin i mitt predikoskapande. Ibland tar jag god tid på mig men ofta skriver jag predikan klar samma dag som jag ska predika (det finns en klubb för det på facebook, vi som skriver predikan på söndagmorgon). Och otroligt nog behöver det inte vara de länge på förhand förberedda predikningarna som blir de djupaste och mest välformulerade utan en predikan som skrivs med en nypa panik kan också gå hem. Men då gäller det att gräva fram sånt som man i hjärtegropen har gått och grunnat på. Eller använda sig av en god berättelse.

Hur som helst. Trettondagen. Jag vill helst att predikan har huvudstommen klar idag. Dags att kavla upp ärmarna och börja jobba.

1. Handboken berättar att evangelietexten för trettondagen (enligt årgång 1 och 2) är Matt. 2:1-12. Berättelsen om de österländska stjärntydarna som följde stjärnan till det nyfödda kungabarnet. Jag läser även de andra läsningarna. Läs texterna här.

2. Trettondagens tema är "Jesus, världens ljus". Helgdagens latinska namn är "Epifania" som betyder "uppenbarelse". Handboken berättar: "Trettondagens evangelium berättar om Österns vise som kom för att visa vördnad för den nyfödda judiska konungen. De var representanter för främmande folk. Detta visar att Kristus är ett ljus för alla världens folk. Trettondagen påminner om kyrkans missionsuppdrag. Julens budskap tillhör alla."

3. Kollekten går traditionsenligt till Finska Missionssällskapet. Denna gång till deras arbete i Senegal.

4. Eftersom jag har ont om tid och inte hinner gå till Teologiska fakultetens bibliotek för att läsa exegetiska och homeletiska kommentarer får jag nöja mig med att läsa i de kommentarer som jag har till hands.

Jag börjar med Bo Giertz och liksom många andra spekulerar han om det finns bevis för att stjärnan ska ha funnits på himlen när Jesus föddes. För mig känns detta orelevant. Visst kan man predika om stjärnan (med många djupa och fina poänger) men att börja med kvasivetenskapliga metoder bevisa betlehemsstjärnans faktiska existens känns både onödigt och långtråkigt. Sista stycket i Giertz kommentar är däremot viktigt. Han menar att Matteus vill säga med berättelsen att de vise männen som var hedningar förstod bättre än judarna (som hade skriften och profetiorna) att frälsaren hade fötts och att de kom till honom och hyllade (böjde knä inför) honom.

Jag fortsätter med Carl Henrik Martling som inleder sina homiletiska utkast med en utförlig beskrivning av trettondagens rika historia (och beskriver de levande legenderna kring de vise männen). Han hävdar bestämt att "trettondagstidens genomgående tema är [...] Guds härlighets uppenbarelse i Kristus. Utifrån denna tanke är texterna avsedda att tolkas. I förkunnelsen får detta tema inte fördunklas genom att andra motiv blir dominerande."

Även om juldagen och trettondagen hör ihop försöker Martling göra en skillnad på dessa. Han menar att man på juldagen bör betona inkarnationens mänsklighet (att Gud, den helige, blev människa) medan man på trettondagen ska betona det motsatta, nämligen Jesusbarnets gudomlighet, helighet och konungslighet (vilket vackert ord :)).

Martling anser att även om missionsförkunnelsen är en naturlig del av trettondagen får den inte bli ett självändamål utan skall byggas in i det övergripande temat (Guds härlighets uppenbarelse).

Martling har tre poänger i sin predikoskiss. 1. På vägen till Jesus kan också vise män gå vilse (Martling menar att de vise männen gick vilse när de valde att besöka Jerusalem och Herodes), 2. Den som har gått vilse i sin egen vishet kan finna vägen igen (Stjärnan var kvar för de vise och finns kvar för oss idag) och 3. Den som funnit Guds vishet måste förkunna den för alla (bilden av de vise männen vid krubban är den första bilden av den kristna kyrkan ooch på vägen hem därifrån började de den första missionsresan). Martling slutklämmer: "Är du på väg, så sök dig framåt. Har du kommit vilse, så sök dig tillbaka. Har du funnit, så håll fast det du har och dela med dig av din rikedom."

Till sist hade jag tänkt läsa i Göran Skyttes och Bo Branders bok "Ett år med Jesus". Det är en bok med Branders predikningar och deras samtal kring dem. Men Brander predikar över en annan evangelietext, en av trettondagens traditionella firningsämnen, nämligen bröllopet i Kana. Ett firningsämne som hos oss är flyttad till andra söndagen efter trettondagen.

5. En av mina viktigaste inspirationskällor är webben. Här läser jag predikningar och kommentarer. På kyrkpressens hemsida läser jag gamla trettondagskommentarer i tidningsarkivet. På predikantbloggen läser jag några kollegors predikningar (som ofta publiceras innan de är förkunnade i gudstjänsten!). Och så googlar jag förstås.

När jag nu googlar på predikningar på trettondagen och trettondedag jul blir jag inte förvånad. Trettondagen är en av de söndagar då alla predikanter tycks predika likadant. Håller ni inte med? På trettondagen får man höra detaljer ur legenderna om de tre vise männen eller så får man undervisning i trettondagsfirandets historia. Plus en avslutning med lite andlig vägkost för människorna i kyrkbänken. Jag har alltid haft svårt för de långa förklaringarnas predikningar.

Kanske jag borde söka vidare efter guldkorn i predikoskatten på webben? Men jag har inte hur mycket tid som helst.

6. Det som hittills stiger fram ur det jag läser är orden helighet och tillbedjan. Och orsaken är enkel. I församlingen har vi aftonbönen som tema 2010. Vi vill, som en del av helheltskyrkans fokus på helighet, lyfta fram aftonbönen och uppmuntra våra församlingsbor att be aftonbön och på så sätt fördjupas i sin gudsrelation samt uppleva helighet och gudsnärvaro hemma. Du kan läsa om vårt projekt på vår hemsida. Precis som de vise männen böjer knä inför krubban och tillber den helige får vi knäppa våra händer och tillbe den helige med aftonbönens ord.

7. Nu är det dags att börja skissa på predikan. Jag återkommer med den färdiga slutprodukten på onsdag!