Jag har ännu inte beslutat mig om vilken text jag ska predika eller om jag ska predika över något tema som är relaterat till söndagen eller texterna. Jag vill ändå börja med att gräva lite djupare i evangelietexten.
1. Först läser jag en exegetisk kommentar av Per Anguén. Han skriver: "Berättelsen om officerens tjänare som botas spränger ramarna för Israels, Guds folks, förbund med sin Gud. Det evangelium som riktar sig till judar siktar mot alla folk. Det är inte bara Ambraham, Isak och Jakob som inbjuds till himmelrikets gästabud (8:11) utan många (polloi), i slutperspektivet alla folk (28:19, pánta tà étne). Israels Gud ska inte längre kalla alla till Sion utan själv "gå ut" till alla folk. Evangelium om Jesus Kristus står för en första avgörande gränsöverskridning - men inte den sista. Tro uppstår utanför Guds folks domäner och på sidan om de hittillsvarande villkoren för att höra till Guds folk enligt Israels tro. En icke-judisk officer får bli första exemplet på detta. Matteus låter oss senare möta en kanaaneisk kvinna (15:21ff).
Här knyter alltså Anguén ihop dagens evangelitext med missionsbefallningen i slutet av Matteusevangeliet och analyserar texten med hjälp av denna.
Huvudpoängen i texten blir, såsom jag tolkar Anguéns hela text, att tron på Jesus är det avgörande för både judar och hedningar och hos ingen annan än Jesus finns trons grund. Tron på Jesus bryter hinder och är en bärande och helande kraft. Berättelsen vittnar om den starka trons karaktär.
2. Därefter läser jag Carl Henrik Martlings homiletiska kommentar. Han börjar med att påminna om att trettondagstidens grundtema är "Guds härlighets uppenbarelse i Kristus" och att söndagens texter varierar detta tema "med sikte dels på den tro som Kristus ensam kan skapa, dels de helbrägdagörelser som blir möjliga genom denna tro".
Som rubrik för sin kommentar väljer Martling: "Den starka tron". Han har som vanligt tre huvudpoänger i sin utläggning av texten:
a) Den starka tron känner sin egen svaghet. Romaren visste att han hade ingenting att komma med. Han hade bara sin svaghet och sin nöd. "Tron är stark därför att människan själv är svag och öppnar sin svaghet och tomhet för Kristi makt".
b) Den starka tron öppnar för Kristi styrka. Precis som många andra poängterar Martling att mannen Jesus möter i den här berättelsen var officerare, dvs. någon som i sitt yrke hade en stor tilltro till auktoritet, makt och ordergivning. Officeraren tillskriver Jesus auktoritet, makt och styrka. Total tillit.
c) Den starka tron tror inte på sig själv utan på Kristus. Den starka tron är stark därför att den tror på Kristus och inte på sig själv. Du behöver inte tro på din egen tro. Din tro behöver inte duga eller vara stark och stor nog så att den kan belönas. Då blir tron en gärning. Det är inte tron som frälser utan Kristus. Det är inte tron som försonar utan Kristus.
3. Dags för Bo Giertz. Giertz är inne på samma linje som de båda tidigare kommentatorerna. Han skriver angående stark tro: "En stor tro finns alltså, där man tänker ringa om sig själv och inte räknar med att man har några rättigheter inför Gud, men ändå tror att Kristus har makt att hjälpa och vågar vädja till honom. Det är en tro av samma slag som rövarens på korset." Och om judar vs hedningar. "Det hjälper inte att vara född till medlem i Guds eget folk, om man inte tror och tar emot vad Gud skänker i sitt folk genom Kristus." Här tillägger han: "Orden har sin tillämpning också på en folkkyrka. Det hjälper inte att vara döpt och upptagen i Guds folk, om man inte tror och tar emot vad Kristus skänker oss där."
4. Jag läser två tryckta predikningar. Den ena av Margit Sahlin och den andra av Bo Brander. Båda är mycket bra. Ur Branders predikan vill jag lyfta fram två saker:
a) Brander undrar om vi lagt märkte till att alla texter den här söndagen handlar om främlingar som införlivas i gemenskapen med Israels Gud. Vi kommer visserligen att läsa en annan gammaltestamentlig text än den som Brander hänvisar till men det stämmer även hos oss. I den första läsningen uppmanas vi att visa invandraren kärlek. I den andra läsningen säger Paulus att evangeliet är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken.
b) Brander lyfter fram två dimensioner av tron som möts i dagens text. Den förtvivlade mänskliga tron (fides qua) möter innehållet i kyrkans levande tro (fides quae), Jesus. "Det är då det sker stora saker. Det är då det blir naturligt att säga [det som officeraren säger i texten]: 'Herre, jag är inte värd att du kommer mig nära, men säg bara ett ord, det räcker.' Man har anat den svindlande verkligheten i Jesu person, om man säger så."
5. Nu är det dags att surffa på vågorna och söka vishet hos andra förkunnare. Om jag hittar några guldkorn delar jag dem med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar